Är den ”gröna omställningen” i norra Sverige en bubbla?

INRIKES, MILJÖ Den så kallade ”gröna omställningen” innebär bland annat att industrin ska expandera kraftigt i den norra delen av landet. Hur grön omställningen är kan diskuteras, men vad som är säkert är att de industrier som ska satsa på att utveckla sin konkurrenskraft i den nya sektorn behöver både en fungerande och billig, helst gratis, infrastruktur och mängder av anställda som ska lockas till de nya arbetsplatserna.

Det har fått till resultat att kommuner i norra Sverige investerar mångmiljardbelopp för att den här industriutbyggnaden ska bli verklighet – pengar som lånats från bankerna. Boden, Luleå och Skellefteå tillsammans ska lägga 62 miljarder på bostäder, vägar, avlopp, utbyggnad av hamnar mm. Hela samhällets utbyggnad av infrastruktur läggs alltså över på kommunerna, och därmed på de skattebetalande arbetande medborgarna.

För att få arbeta i de nya gröna industrierna ska följaktligen den svenska arbetarklassen ut med saftiga skattepengar först. Och det gäller om hela planen fungerar. Kommer det inga arbetare står kommunen sig slätt efter alla investeringarna, säger Annika Wallenskog, chefsekonom på SKR. Lånen måste kommunerna ju ändå återbetala.

Men naturligtvis kommer det arbetare eftersom människor behöver arbeta för att överleva – bara Northvolts batterifrabrik anställer omkring 100 personer i månaden just nu. Och de arbetare som tar sig till de nya fabrikerna hamnar trots kommunernas satsningar  ofta i problem. I Skellefteå har 400 av de nya Northvolt-arbetarna inga permanenta bostäder, eftersom bostadsbyggandet bromsat in i den ekonomiska krisen.  Det är ju naturligtvis inte kommunerna själva som är byggherrar, utan det ska finnas en profit att göra för privata byggare. Och de vill antagligen vänta och se om hela den här gröna given håller i konkurrensen…

Det är dessutom inte bara infrastruktur för fabrikerna och bostäder som krävs. Arbetsköparna har förstås insett behovet av att den reproduktiva sektorn fungerar: vård, skola och annat mer måste finnas på plats, med anställda som jobbar där. Det faller givetvis inte på kapitalisterna att se till att det fungerar – de noterar behovet, för någon annan att lösa.

Vad händer om det inte fungerar?

Så vad händer om den ”gröna” satsningen går i stå – inte för att arbetarna uteblir, utan för att profiten gör det? Redan för ett år sedan höjdes kritiska röster – varifrån ska exempelvis de enorma mängder el som krävs komma ?  Är det modulkärnkraftverk på arbetsplatsen som man hoppas ska lösa problemet?

En utredning som gjorts av forskaren Magnus Henrekson pekar på de stora riskerna med att projekten helt enkelt blir olönsamma och inte står sig i den kapitalistiska konkurrensen.

– Det är som ett olympiskt spel. Det blir eufori inför spelen och några år senare är det helt dött, säger han.

Stora investeringar i infrastruktur och tjänstesektor ska alltså bäras av den arbetande befolkningen via skatten. Om det hela faller platt förväntas också arbetarna betala – för vad händer då i de kommuner som satsat miljardbelopp?  Som vanligt står arbetarna utlämnade åt de krav som kapitalet ställer för att kunna konkurrera på en internationell marknad – när vi istället skulle behöva en planerad ekonomi där människornas och miljöns behov får styra vad som utvecklas.

En tanke på “Är den ”gröna omställningen” i norra Sverige en bubbla?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.