KRÖNIKA, DEBATT Under årtionden har kurdiska styrkor som YPG och SDF kämpat för autonomi och rättigheter i en region präglad av förtryck och konflikter. Deras kamp har varit heroisk, men också präglad av en svår verklighet: gång på gång har de blivit brickor i ett större spel mellan imperialistiska krafter. I en värld där kapital och makt styr, är ideal om frihet och jämlikhet sekundära – en lärdom som fortfarande inte verkar ha blivit till fullo förstådd.
Imperialismens brutna löften
YPG och SDF fick under kampen mot IS tillfälligt stöd från USA och andra västmakter. De hyllades som hjältar i kampen mot extremism, men när stormakternas prioriteringar skiftade, lämnades kurderna ensamma. Turkiet, en NATO-allierad, fick grönt ljus att genomföra militära operationer mot kurdiska områden. Det blev ännu en påminnelse om att kapitalistiska stater inte har permanenta vänner – bara permanenta intressen.
Men det är inte bara väst som visat sin opportunism. Nyligen föll Bashar al-Assads regim, som länge stöttades av Ryssland. Trots detta valde Moskva att överge Assad för att säkra sina egna intressen och börja förhandla med de grupper de tidigare kallat terrorister. Detta visar tydligt att det inte finns något “gott” kapital. Oavsett om det är ryskt, västerländskt, kinesiskt eller indiskt, styrs det alltid av profitens logik. Lojaliteter byts ut så snart det ekonomiska intresset kräver det.
Kapitalets logik övertrumfar kampen mot extremism
I Syrien har kapitalistiska makters intressen förvandlat kampen mot extremism till ett spel om resurser och inflytande. De extremister som en gång målades upp som hot mot regionen har nu börjat klä sig i mer respektabla kostymer och erbjuds samarbeten av samma krafter som tidigare bekämpade dem. Det syriska kapitalet, redan försvagat, blir nu föremål för exploatering av både regionala och globala aktörer.
För kurdiska styrkor, som sökt skydd och stöd hos imperialistiska makter, har detta lett till en hård verklighet. Trots sina ansträngningar att bygga en stabil och rättvisare framtid, finner de sig övergivna av samma krafter som en gång lovade stöd och säkerhet.
Lärdomen: Bygg oberoende rörelser
Historien har gett oss otaliga exempel på att kapitalistiska makter inte är pålitliga allierade. För kurderna, och för förtryckta grupper världen över, är lärdomen tydlig: oberoende rörelser som sätter arbetarnas och folkets intressen först är det enda hållbara alternativet. Nationell kamp är viktig, men utan en tydlig klassmedveten strategi riskerar även de mest ädla strävanden att krossas under kapitalets och imperialismens tyngd.
Kapitalismens logik är obarmhärtig. I dess värld är kampen mot terrorism och extremism inte ett mål, utan ett medel för att rättfärdiga exploatering och dominans. För att undvika att bli schackpjäser i detta spel krävs en internationell solidaritet och en vision som ser bortom dagens maktstrukturer.
För de kurdiska rörelserna, och för oss alla, är detta en påminnelse om att frihet aldrig kan vinnas genom allianser med de krafter som tjänar på förtryck. Endast genom att lyssna till rösten från den man som skrev om imperialismens logik för 108 år sedan, och som fortfarande är lika aktuell idag, kan vi bygga en värld där människovärdet går före profiten.
Josef
