INRIKES, MILJÖ För sju år sedan lämnade kärnkraftindustrins bolag Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) in sin ansökan om tillstånd för att slutförvara utbränt kärnbränsle och kärnavfall från svenska kärnkraftverk. Efter lång tid kom nu ett nej från Mark- och miljödomstolen som anser att det fortfarande finns osäkerheter om inkapslingen av avfallet.
Avfallet ska omgärdas av tre säkerhetsbarriärer – det är kopparkapslarna med själva avfallet, bentonitlera som ska omsluta kapslarna, och själva urberget dit kapslarna ska sänkas ner. Enligt domstolen, som avgav sitt yttrande på tisdagen, är det oklart hur mycket frätning kapslarna tål, och därför behövs ytterligare underlag. Men den frågan ska nu regeringen besluta.
Domstolens yttrande ses som en framgång för delar av miljörörelsen.
– Jag är överraskad och väldigt glad. Det här är helt klart en fantastisk seger för oss. Vi har hela tiden kritiserat den metod som SKB vill använda, säger exempelvis Rebecca Nordenstam, miljöjurist på Naturskyddsföreningen.
Sannolikt kommer nog regeringen att ge grönt ljus efter Tidöpartiernas ”kärnkraftsval” 2022, så att tala om seger är att ta ut glädjen i förskott. Regeringen har haft vissa svårigheter att både hålla den utlovade tidplanen, fixa finansieringen och sälja in kärnkraften som miljövänlig – ett ”ja” kommer i alla fall att hjälpa till att eliminera de första båda hindren.
Naturligtvis sopas problemen under mattan, och vissa problem är förstås inte problem för kapitalet, utan bara för arbetarklassen och folket. I en profitdriven ekonomi, där ständigt nya resurser måste öppnas för att tillgodose kapitalets behov, är kärnkraft ett sätt av många för att generera vinst på energiproduktion.
Här finns dock minst lika stora miljöproblem som när det gäller fossilbaserad energi – och det handlar inte bara problem med slutförvaring utan också om uranbrytning, hantering av radioaktivt bränsle och transporter. Det finns också stora olycksrisker, särskilt eftersom kärnkraftverken är mål vid krig och terrorism. Och just på grund av riskerna är upprustning och övervakning det enda alternativet för att skydda denna form av energiproduktion: en dröm för krigshetsare och militärindustri, alltså.
Att det blev ett nej i Mark- och miljödomstolen kan visserligen fördröja regeringens utlovade stöd till kärnkraftskapitalet, men arbetarklassen kan inte nöja sig med det: en planerad energiproduktion som är säker för människor och miljö kan bara skapas under socialismen.
