DEBATT, MILJÖ Det finns gott om risker i samhället, en del är lätta att räkna på. De är förutsägbara i frekvens och omfattning, till exempel trafikolyckor. Andra risker är svårare att bedöma, risker där frekvensen och omfattningen kan variera stort. Risker som klimatförändringar, som ökar över tid i och med utsläppen för att sedan leverera torka, översvämning, extrem hetta och köld. I samband med detta skapas ytterligare risker, som att folk blir hemlösa och svälter, ekosystem sätts ur balans och arter utrotas.
En annan risk som är svår att bedöma är kärnkraften. Det är en risk som växer över tid, fler kärnkraftverk byggs, befintliga verk åldras, klimatet förändras och mängden avfall i omlopp ökar utan permanenta lösningar. Opinionen kring kärnkraft går tydligt ned precis efter varje olycka, samtidigt som industrin uttrycker att kärnkraft i drift är mycket säker. Här är det viktigt att inte missa alla de risker som finns runtomkring: konstruktion, gruvdrift, utvinning, anrikning, transport och slutförvaring. Många risker förskjuts, både geografiskt men också på kommande generationer – eller till och med civilisationer.
För även om många idag inte kan se någon annan lösning på att kapitalisternas industrier behöver mer råvara i form av energi, innebär det inte bara att samhället accepterar risken idag – men också för kommande generationer. Som kommer att leva under helt andra omständigheter, där kärnkraftens roll kan vara överspelad, eller helt enkelt otillgänglig eftersom bränslet tagit slut. Det hela påminner mycket om hur konsumtionssamhället och utsläppen påverkar dagens ungdomar, ekonomin, mikroplaster, klimatförändringar och så vidare. Energin som går åt till fossilfri uppvärmning, hushållsel och driftel beräknas inte öka ända fram till 2045 – riskerna som tas, är för industrins expansion och en så kallad grön omställning. Som exempel kommer datahallar att kräva fem gånger mer energi än alla Sveriges hushåll 2045, det är inför denna tänkta framtid som kärnkraften byggs.
Risker som bara kan hanteras med upprustning ocn övervaknimg
Värt att påminna sig kan vara att det i Sverige faktiskt hölls en folkomröstning med stöd för avveckling, sen ändrade sig politikerna. Har risken verkligen minskat? Något som säkerligen ökat är kärnkraftsindustrins inflytande. Politikerna vänder sig till kärnkraftsindustrin som lösningen på den smutsiga kol- och oljeindustrin. Robert Jungck beskriver i boken “Kärnkraftssamhället” redan 1977 en industri med många likheter med oljejättarna där kritiska röster tystas och forskning finansieras för att vilseleda allmänheten. Har politikerna som driver frågan en egen riskanalys? Nej, de verkar förlita sig helt på strålskyddsmyndigheten – vars uppgift knappast är att ifrågasätta kärnkraftens existens.
Ytterligare risker som är svåra att bedöma är insider- och cyberhot. En mängd spioner har redan avslöjats på högt uppsatta positioner inom svenska myndigheter senaste åren. Kärnkraftverk kan drabbas av datorvirus, ett exempel på detta är Stuxnet, troligen utvecklat av USA och Israel som riktade in sig på anläggningar i Iran. Ett annat exempel är kärnkraftverket i Zaporizjzja – är det verkligen smart att bygga kärnkraft nu, när Ryssland målas upp som det största hotet? Det krävs en väldigt liten mängd avfall för att göra kraftiga kärnvapen, I Sverige finns hela 7000 ton att hålla koll på . Kärnkraften lyfts fram som planerbar, effektiv och grön, men sällan som sårbar och auktoritär. Samhället formas efter typen och tillgången på den energi som finns, kärnkraften är bara en fortsättning på oljans ålder – den är varken ny eller grön. På grund av riskerna som den medför, finns det få medel som kan avstås för att skydda den – upprustning och övervakning blir det enda alternativet. Samhällets absolut viktigaste råvara centraliseras och makten cementeras hos kapitalet.
I riskanalyser vägs kostnaden för skadorna mot kostnaden för att minska riskerna. Åtgärder kan sättas in för att minska risken till en kostnad, om kostnaden är för hög kan istället ett annat projekt väljas, eller så accepteras risken helt enkelt. Problemet med kärnkraften är att det är olika intressegrupper som utför riskanalysen, kammar hem profiten eller drabbas av risken. I Sverige försäkras kärnkraftsbolagen mot skadestånd på 12 miljarder kronor, men hur många hundra år in i framtiden? Kostnaden för saneringen efter Fukushima-olyckan beräknas till 5000 miljarder och 40 år .
Notera hur det som säljs in som lösningar snarare än att lösa problemet, kommer med nya sätt att skjuta risken och kostnaden framför oss. Upprätthållandet av kapitalismen leder inte till något annat, när hållbarhet innebär att ge upp konkurrensfördelar. När staten och kapitalet påstår neutralitet, är den enda garantin att sociala och miljömässiga kostnader inte är med i kalkylen. Det är dags för en ny kalkyl!
Robin Rotta
