KRÖNIKA Trump har sagt att han vill annektera Grönland men också Kanada, Mexiko, Panama och kanske flera länder och områden som är strategiska för USA:s monopol, i syfte att garantera säkerheten. Det har i ena fallet med sällsynta metaller att göra, med olja i det andra, transportvägar, skog, geostrategiska positioner och allt möjligt. Grönland med sina metaller som neodym och dysprosium, sitt strategiska läge och sin stora areal utgör ett viktigt mål. Eller som Trump själv säger: ”det är en absolut nödvändighet” att USA tar över ön, med hänvisning till ”nationell säkerhet och frihet världen över”.
Om Danmark, medlem i NATO och EU, samt en allierad till USA, vägrar överlämna Grönland till USA har Trump indirekt hotat att det kommer att användas militära medel. Men i ett sånt fall, vad ska NATO göra? Ska man vara neutral om en NATO-medlem blir attackerad av en annan medlem? Ska den berömda artikel 5 i NATO:s stadgar tillämpas? Ska man vara solidarisk med Danmark eller av gammal vana och intresse stödja USA? Intressanta frågor som jag inte kan svara på. Jag kan bara konstatera att gamla vänner kan bli fiender och tvärtom. Men Sverige är medlem i NATO, och bara för några dagar sedan skickades soldater till Lettland. Ska våra soldater nu skickas till Grönland? Ska Sverige vara på Grönlands sida eller på USA:s? Ska Sverige försvara NATO och EU mot USA?
Ryssland och Kina i bakgrunden
På hemmaplan har den svenske statsministern varit tydlig på ett otydligt sätt. Det är Grönlands folk som ska bestämma, sa han lite blygt.
Danmark är ”öppet för dialog” med USA ”om hur vi kan arbeta tillsammans, kanske ännu närmare än vi redan gör”, sade den danska utrikesministern till reportrarna, när USA:s nye president Donald Trump talade öppet om att annektera Grönland. Lars Lökke Rasmussen menade på en presskonferens att smältande istäcken och öppnandet av nya farleder i Arktis leder till en ”växande rivalitet mellan stormakter” i regionen, med Kina och Ryssland som andra intressenter förutom USA. ”Det är helt legitimt för USA och Nato – och därmed kungariket Danmark – att vara medvetna om detta”, tillade han. Dvs. det är bättre om USA tar Grönland än om de andra gör det. Den starkaste har alltid rätt, erkänner Rasmussen.
Med hänvisning till Trumps uttalande, där han vägrade utesluta att tillgripa (militärt) våld för att annektera Grönland, sa Rasmussen att ”inte nödvändigtvis allt vi tycker bör sägas högt”. Danmarks statsminister vill ha en dialog med Trump i syfte att lugna ner honom och säkerställa att USA får bättre kontroll över Grönland.
Eftergifter som inte lönar sig
Grönland behandlas som en koloni som ska byta härskare. Man ska sälja eller annektera ett land som är 3 gånger större än Sverige med bara 57 000 invånare. Kan man dra paralleller till Krims annektering? Nej, där regerar ju den auktoritäre Putin, men här kommer den demokratiske Trump. Det är inte samma etik, menar våra media-papegojor.
I vilket fall vilar USA:s anspråk på Grönland på öns geostrategiska betydelse i Arktis. Danmark, som Grönland tillhör, har sedan det kalla kriget inlett en politik med ständiga eftergifter till USA för att dämpa Washingtons ambitioner. På det militära området är USA helt och hållet närvarande på ön. I norr, bortom den stora Thule-basen – en bas för strategiska bombplan med kärnvapen – är ön värd för de tidiga varningssystem som skyddar USA från missilattacker. Den amerikanska närvaron, både politisk, vetenskaplig och militär, finns i varje hörn av Grönland. Den danska militära närvaron där är symbolisk och begränsad till skyddet av fiskezoner. Men inte heller denna situation, som skapats av successiva eftergifter, är något som tillfredsställer amerikanerna. De vill bara ha allt.
Man kan filosofera lite om saken. Kan det vara så att Trump och de amerikanska kapitalistiska jättarna förstår att de inte längre kan styra hela världen? Så för att säkra sin plats i världen, för att säkra sitt grannskap, vill de bli de absoluta herrarna i sitt närområde. Kan det betyda att relationerna med EU också blir annorlunda? Att USA inte längre bryr sig om EU:s reaktioner?
Grönland, Kanada, Mexiko, Panama…. Det handlar om USA:s grannområde. Mycket bra som bas och språngbräda för en makt som kommer att försöka hålla sig stor.
Kan baserna garantera Sveriges suveränitet?
I Sverige hävdas det ofta, sist var det visst i häftet om ”Kris och Krig”, att närvaro av utländska baser (stationer som de kallas) i landet är en åtgärd som garanterar landets territoriella integritet, suveränitet och i slutändan dess oberoende. Men i Danmarks fall förstår vi att eftergifter inte hjälper när det gäller Grönland. Sveriges borgarklass, som har accepterat amerikanska soldaters närvaro i landet i de 17 ”stationerna” , kan hamna i en prekär situation som förstås inte gynnar det svenska folket.
Med den täta militära närvaron av amerikanska styrkor i vårt land blir varje ”nationellt” beslut i mycket viktiga frågor otänkbart. Sverige kan inte undgå att bli indraget i ett amerikanskt krig i regionen. Sverige har alltid varit en ”vän och allierad” och står på sina stora allierades sida, men det hjälper inte i skarpt läge. De starka har ändå alltid rätt, som Trump förklarar.
Det ger oss en vink om vad Sveriges borgarklass är beredd att göra: nämligen att ställa sig i ledet och avvakta tills de mäktiga ska bestämma. Ska arbetarklassen ännu en gång låta kapitalisterna underminera folkets suveränitet och våra barns liv?
Panos Alepliotis
