INRIKES/DEBATT Gårdagens skolskjutning i Örebro är mer än en tragisk isolerad händelse. Man kan se den som ett terrordåd – en attack som begåtts av oklara skäl, men som används för att skrämma, injaga fruktan och söndra de vanliga människorna i samhället. Men frågan är: vilka krafter eldar på denna våldsspiral? Svaret finner vi hos de borgerliga politikerna, hos den härskande klassen, som i sin strävan efter makt och vinst cyniskt göder hatet.
Hatets logik: En medveten strategi
Sverige präglas idag av en politisk diskurs som ständigt riktar sökarljuset mot ”gängkriminalitet”, mot invandrade arbetare, mot sociala problem – allt för att skapa en moralpanik som gynnar kapitalets intressen. De borgerliga partierna, inklusive Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, rider med på denna våg. De talar om hårdare tag, om utvisningar, om fler poliser och strängare straff – samtidigt som klassklyftorna växer, välfärden monteras ner och arbetsvillkoren försämras.
Kapitalet spelar ett smutsigt spel. När de ekonomiska och sociala motsättningarna skärps, när de nyliberala reformerna leder till att allt färre har råd att leva anständiga liv, behövs syndabockar. Därför blåser medierna upp kriminalitet, därför rapporteras det selektivt om vissa brott, därför pumpas hatpropaganda ut dagligen i press och TV. En studie från Stockholms universitet visar just detta: våld i nära relation underrapporteras medan skjutningar ges oproportionerlig uppmärksamhet i media. Den borgerliga staten behöver en fiende för att dölja sin egen skuld.
Statens repressiva svar – en väg mot fascism
Under täckmantel av att ”bekämpa gängen” har Sverige infört lagar som ger staten alltmer repressiva befogenheter. Nya lagar 2024 ger ordningsvakter utökade befogenheter att kroppsvisitera och transportera omhändertagna personer, samtidigt som polisen får större möjligheter att använda hemliga tvångsmedel. Straffen för vissa brott skärps, men inte de brott som begås av arbetsköpare mot arbetare.
Detta är en historiskt välbekant strategi: När kapitalet hotas av social oro eller ekonomiska kriser, då stärks de repressiva organen. Vi ser det överallt. I USA övervakas människor genom AI och ansiktsigenkänning i butiker. I Frankrike används polisvåld mot strejkande arbetare. I Sverige rustar staten för ett inre krig – men inte mot kriminaliteten, utan mot arbetarklassen.
Kapitalets våld är värre än gängens
Politiker och medier vill att vi ska vara livrädda för gängkriminalitet, men säger inget om de verkligt stora brotten. Varför talas det inte lika högt om den systematiska plundringen av arbetarklassen?
- Matvarujättar och fastighetsägare pressar upp priserna så att människor inte längre har råd att bo eller äta.
- Stora företag gör rekordvinster under inflationen, men lönerna hänger inte med.
- Kapitalet förstör tonvis med mat och produkter varje dag – bara för att hålla uppe priserna.
Är det inte ett större brott att människor svälter trots överflöd? Att miljarder kronor i vinster aldrig når dem som skapat dem? Är det inte ett större brott att de rika köper sig frihet medan arbetarklassen krossas under repression och fattigdom?
Arbetarklassens svar: Organisering och klasskamp
Vi måste se igenom lögnerna. Vi måste förstå att det borgerliga narrativet om våld och kriminalitet är en distraktion. Det verkliga hotet mot samhället är det kapitalistiska systemet, som medvetet skapar fattigdom, desperation och splittring.
Vägen framåt är inte fler poliser eller hårdare straff. Vägen framåt är organisering. Arbetarklassen måste sluta sig samman, bilda fackliga och politiska organisationer som kan stå emot kapitalets offensiv. Vi måste avslöja deras lögner och kämpa för ett samhälle där människoliv går före profit.
Kapitalet behöver hatet. Kapitalet behöver splittringen. Men vi behöver varandra.
Josef Brant
