INRIKES Sveriges polis rustar nu inför krig. Enligt Sveriges Radio pågår ett intensivt arbete inom myndigheten för att omdefiniera polisens roll vid ett väpnat angrepp mot landet. Det handlar om att omfördela resurser, ställa om verksamhet och vara redo att agera ute på fältet – i tät samverkan med det civila och militära totalförsvaret. Om två veckor väntas en statlig utredning presentera konkreta förslag för hur polisens beredskap ska stärkas.
Bakgrunden är tydlig. I takt med att Sveriges säkerhetspolitiska doktrin förflyttats från neutralitet till fullständig integration i NATO:s krigsstruktur – med massiva investeringar i vapen, militärövningar och värdlandsavtal – ses inte längre fred som ett mål, utan som ett tillstånd som kräver ständig mobilisering. Den kapitalistiska staten bygger upp sitt våldsmonopol för att försvara det den alltid försvarat: egendomen, inte människan.
En krigsförberedd polisstat är inte i första hand till för att skydda folkflertalet mot yttre hot. Den är till för att säkra inre stabilitet – att mota strejker, oroligheter, uppror. Erfarenheterna från andra länder i krig och kris visar vad som väntar: undantagstillstånd, censur, kriminalisering av facklig och politisk kamp. Det civila försvaret riktas nedåt.
När MSB nu föreslår skottsäkra hjälmar för brandmän och regeringen tillsätter utredningar om polisiär beredskap i krig, gör man det i en samtid där arbetarklassen förväntas svälja inflation, nedskärningar och militarisering – medan eliten bygger skyddsrum i Djursholm. Polismyndighetens förberedelser måste ses i det ljuset: som en del av en större strategi för att i oroliga tider trygga kapitalets makt över samhället.
Frågan vi måste ställa är inte om polisen är redo för krig – utan vilket krig den gör sig redo att utkämpa, och mot vem.
