TEORI OCH HISTORIA Den sovjetiska Röda arméns seger över Hitlerfascismen för åttio år sedan var en historisk seger för socialismen. Vi hedrar modet och uppoffringen hos Röda arméns soldater, liksom hos antifascistiska partisaner över hela Europa, med kommunisterna i spetsen. Vi minns miljontals offer för de fascistiska regimerna och deras imperialistiska krig, och hur 27 miljoner sovjetiska medborgare och soldater miste sina liv i kampen mot de invaderande fascisterna, och under kampen för att driva dem tillbaka till Berlin, där den slutliga segern över Tredje riket uppnåddes.
En seger för socialismen på många plan
Detta var en seger för socialismen i mer än en bemärkelse. Den sovjetiska ledningen visste att det bara var en tidsfråga innan de kapitalistiska staterna skulle försöka sätta stopp för den revolutionära socialistiska arbetarstaten. Tredje rikets invasion var ett försök till kolonisering och folkmord, och att slå tillbaka den var en fråga om överlevnad – både för det sovjetiska folket och för den första socialistiska staten. Detta hade varit omöjligt om inte Sovjetunionens Kommunistiska Partis ekonomiska politik hade lyckats industrialisera landet i en skala och takt som saknade motstycke. För att citera Josef Stalin: ”Vi ligger 50–100 år efter de avancerade länderna. Vi måste komma ikapp detta på tio år. Antingen gör vi det, eller så krossar de oss.”
Vad som vid tiden för den stora Oktoberrevolutionen 1917 hade varit ett av Europas mest efterblivna länder, hade vid slutet av 1930-talet endast USA före sig i industriell produktion. Detta trots det enormt destruktiva så kallade inbördeskriget efter Oktoberrevolutionen, där ett dussintal främmande makter ingrep. Detta trots att befolkningen i det kejserliga Ryssland varit obildad och till stor del analfabeter. Den bedrift som bolsjevikerna samt de sovjetiska arbetarna och bönderna uppnådde är svår att greppa och är ett exempel för oss alla.
Socialismen-kommunismen var avgörande för segern över fascismen för 80 år sedan. Ändå har den kapitalistiska ryska staten tillägnat sig denna seger idag, till stöd för ett imperialistiskt krig mot en annan före detta sovjetrepublik. Ett krig där bröder kämpar mot varandra, där arbetare dödar arbetare. Ett krig mellan folk som under sovjettiden levde tillsammans i fred, men som nu offras på monopolkapitalets vinstaltare.
Att det sovjetiska folkets hårt vunna segrar idag används på detta sätt är en förolämpning mot de uppoffringar de gjorde för att krossa det nazistiska monstret, och en förolämpning mot alla världens arbetande människor. Vi fördömer denna förvanskning av arvet från den stora Sovjetunionen.
Fascismen var kapitalismens övergång till öppet klassbaserad terror
Fascismens framväxt under 1900-talet var ingen slump, och inte heller en följd av någon ”historiens stora man”, utan ett resultat av kapitalismen i kris och monopolkapitalets behov av självbevarelse. Fascismen var inte ett avsteg från kapitalismen – utan kapitalismens övergång till öppet klassbaserad terror när den borgerliga demokratin inte längre kunde säkerställa dess ordning.
Precis som på 1930-talet ser vi idag en kapprustning i snabb takt inför vad som mycket väl kan bli ett nytt storskaligt krig för imperialistisk omfördelning. Vi ser nationalismen återuppstå i stor skala, med många vänsterpartier som anammar chauvinism – om än förklädd – på ett sätt som påminner om det stora svek som de socialdemokratiska partierna begick när de röstade för krigskrediter, och därmed möjliggjorde det imperialistiska Första världskriget och det slaktande som följde. Utöver den tilltagande militariseringen, vars enorma kostnad läggs på arbetarklassen, ser vi också ökad repression på alla fronter.
Till skillnad från 1930-talet har dagens arbetare ingen Sovjetunion att sätta sitt hopp till. Den socialistiska stormakten är borta, förlorad till kontrarevolutionen, och dess minne smutskastas genom propaganda och historierevisionism. Men det folket en gång åstadkom, kan de åstadkomma igen.
När motsättningarna inom imperialismen – kapitalismens högsta stadium – skärps, och därmed även risken för ett generaliserat krig ökar, bereds scenen för fascismens återkomst. Om kampen mot denna återkomst ska kunna bli segerrik kan den inte blunda för det system som fascismen växer ur: kapitalismen. En slutlig seger över fascismen kan bara uppnås genom att detta system avskaffas. Denna slutliga seger kräver därför att socialismen byggs, och kampen mot fascismen måste därför vara kampen för arbetarklassens makt och socialismen-kommunismen. Endast socialismen kan resa en gravsten över fascismen.
Inspirerade av Röda arméns och det sovjetiska folkets heroiska antifascistiska kamp, kan vi med beslutsamhet och disciplin känna fullt förtroende för att vi kan möta fascismen än en gång och segra över den, precis som de som gick före oss. Med historiens lärdomar och marxismen-leninismens vägledning kommer vårt mål vara klart och orubbligt.
Leve den heroiska sovjetiska Röda armés seger!
Leve det antifascistiska motståndets hjältar och martyrer!
Leve socialismen-kommunismen!
Karl Gunnarsson,
internationell sekreterare SKP
