UTRIKES I Argentina har president Javier Milei meddelat att han kommer att lägga in sitt veto mot ett lagförslag om höjda pensioner. Förslaget, som antogs i underhuset med 62 % av rösterna, skulle innebära en ökning av baspensionen med motsvarande 92 USD per månad, vilket hade lyft minimipensionen till 256 USD.
Presidenten, känd för sin radikala libertarianska ideologi, kallade lagförslaget för ”populistisk demagogi” och hävdade att det skulle hota statsbudgetsbalansen. Detta är inte första gången Milei motsätter sig sociala satsningar – redan förra året använde han sitt veto mot ett liknande initiativ.
Beslutet har väckt massiv folklig ilska. Tusentals demonstranter samlades utanför parlamentet för att protestera mot den ekonomiska situationen och presidentens socialpolitik. Till de regelbundna protesterna från pensionärer anslöt sig denna gång även vårdpersonal, fackliga medlemmar och vänsteraktivister. Enligt officiella siffror lever nästan hälften av landets befolkning under fattigdomsgränsen, som ligger vid 304 USD per vuxen och 930 USD för en familj med två barn.
Försvar för kapitalets intressen
Mileis vägran att godkänna ett blygsamt pensionspåslag mitt under en fattigdomskris visar tydligt vilken klass han företräder. Hans ”budgetbalans” är inget annat än ett försvar för kapitalets intressen – ett skydd för bankernas vinster och företagens skattelättnader, på bekostnad av arbetarklassens grundläggande behov.
Att kalla en höjning på 92 amerikanska dollar för ”populism” medan hälften av befolkningen lever under existensminimum är ett exempel på den reaktionära cynism som präglar den kapitalistiska politiska skådespelet medans de tar allt mer från arbetaren. För arbetarklassen i Argentina finns ingen annan väg än fortsatt mobilisering, samordning mellan fackföreningar, organisering och uppbyggnaden av en revolutionär kraft som kan ställa frågan om makten.
