UTRIKES På söndagen den 1:a juni hölls det en andra rond av presidentvalet i Polen. De två ledande kandidaterna var Rafal Trzaskowski, från den neoliberala Medborgarplatformen (PO) samt Karol Nawrocki, partiobunden men stödd av den högerkonservativa Lag och Rättvisa (PiS).
Trzaskowski, som fick 49,11% röster mot Nawrockis 50,89%, gick till val med löften om bland annat långtgående reformer av domstolsväsendet, liberalisering av aborträtten, förhöjd finansiering av vård och skola samt ett utökat stöd till militären, i nivå med upp till 5% av landets BNP.
Nawrocki däremot har fram till nyligen stått utanför den parlamenteriska politiken och är inte officiellt medlem i något parti. Han fick dock brett stöd av den högerkonservativa Lag och Rättvisa (PiS) och som ordförande för Nationella Minnesinstitutet (IPN) har han cementerat sin position på politikens högerkant. Hans uttalanden har bland annat innehållit motstånd mot EU:s ”Gröna Omställning”, mot obligatoriska vaccinationer för barn, och mot fri invandring, samt stöd för utökad finansiering till den inhemska industrin och jordbruket. Det råder inga större tvivel om att hans styre kommer vara en fortsättning av Lag och Rättvisas politik som Polen upplevde under flera tidigare mandatperioder.
Många polacker fylls idag av vrede, efter att den “mindre onda” kandidaten har förlorat. Men vi kommunister måste alltid komma ihåg att det inte finns något “mindre ont” i den borgerliga politiken. Oavsett färg på sin kostym, tjänar dessa politiker alltid samma herre: kapitalet, som i 35 långa år har skördat de polska arbetarnas krafter och liv, och har gett dem endast minimala, populistiska eftergifter i gengäld. Vi får aldrig glömma att den riktiga förändringen uppnås endast genom klasskamp, och inte genom valurnan.
M. T.
