POLITISK KOMMENTAR Sex ICA-handlare har dömts i hovrätten för insiderbrott efter att ha profiterat på hemlig information om utköpet av Ica Gruppen AB från börsen. Det rör sig om delar av den småborgerliga köpmansekonomin som avslöjas som den parasitära och spekulativa klassfraktion de faktiskt är – långt från den myt om ”hederliga entreprenörer” som borgerligheten gärna upprätthåller.
Under hösten 2021 läckte insiderinformation från en ICA-handlare med plats i förbundets styrelse. Informationen rörde planerna på att köpa ut bolaget från börsen – vilket fick flera andra handlare att köpa upp stora aktieposter innan informationen blev offentlig. När aktien sedan steg dramatiskt kunde handlarna räkna hem miljonvinster på andras bekostnad.
En handlare i Småland, som enligt hovrätten tjänade över 12 miljoner kronor, dömdes till två års fängelse. Totalt fick fem personer fängelsestraff på mellan ett och två år. Ytterligare dömda fick villkorlig dom, böter eller samhällstjänst. Hovrätten konstaterar att brottsligheten varit ”mycket besvärande”, men valde ändå att sänka vissa straff i linje med rådande rättspraxis för ekonomisk elit – en praxis som systematiskt gynnar borgarklassen.
Än mer talande är att samtliga dömda, trots brottens art, fortfarande driver sina ICA-butiker. ICA-handlarnas förbund har en ansvarsnämnd, men denna agerar inte innan domarna vunnit laga kraft. Det betyder att den borgerliga moralen – där klassintressen alltid väger tyngre än rättvisa – ännu en gång skyddar sina egna.
Det borgerliga rättsväsendet agerar som alltid i sin klassfunktion: det dömer inte för att skydda den arbetande befolkningen, utan för att upprätthålla ordningen inom kapitalets egna led. Så länge brotten stannar inom bourgeoisiens ramar – som finansiell spekulation, skatteflykt eller insiderhandel – utdelas milda straff och ansvaret individualiseras.
Men detta är inte enskilda ”råa ägg” eller ”olyckliga undantag”. Det är en systematisk konsekvens av kapitalismens själva struktur, där egennytta och ackumulation står över solidaritet och samhällsintresse. ICA-handlarna – en gång profilerade som lokala hjältar – framstår nu i sitt rätta ljus: småborgerliga utsugare som gärna deltar i kapitalmarknadens spel, men som vänder sig till staten när ansvar ska utkrävas.
För den arbetarklassen visar detta fall att ingen del av det borgerliga samhället är immun mot korruption och profitjakt. Det är inte ”brist på moral” utan systemets kärna.
Därför är lösningen inte moralisk upprustning eller skärpta lagar. Den ligger i arbetarklassens organisering och upprättandet av proletariatets diktatur – där produktionsmedlen, handeln och finansväsendet underställs samhällelig planering och kontroll. Först då kan vi utrota roten till spekulation, och bygga en ekonomi baserad på behov, inte profit.
Josef Brant
