UTRIKES Inför det internationella toppmötet om finansiering av utveckling i Spanien publicerade hjälporganisationen Oxfam en rapport som återigen bekräftar vad varje medveten arbetare redan vet: kapitalismen berikar de rikaste samtidigt som den fördjupar fattigdomen för miljarder människor.
Enligt rapporten har den rikaste procenten av världens befolkning ökat sitt kapital med över 33,9 biljoner dollar under det senaste decenniet. Det motsvarar 22 gånger mer än vad som skulle krävas för att helt avskaffa extrem fattigdom globalt.
Studien visar också att mellan 1995 och 2023 har det privata kapitalet vuxit med hela 342 biljoner dollar, medan det offentliga kapitalet – statliga tillgångar och kollektivt ägda resurser – bara ökade med 44 biljoner dollar. Det innebär att medan privat rikedom exploderat, har det kollektiva ägandet, det som borde vara till för folkets bästa, i praktiken krympt relativt sett.
Förlusterna av offentligt kapital är inte jämnt fördelade. De forna sovjetrepublikerna – inklusive Ryssland, Uzbekistan, Kazakstan, Tadzjikistan och Turkmenistan – har enligt Oxfam tillhört de värst drabbade. Där har andelen offentligt kapital sjunkit med över 50 %. Till jämförelse har nedgången varit 17,8 % i Nordamerika och 5,8 % i Europa.
I dag äger världens rikaste 1 % hela 43 % av världens samlade tillgångar – ett groteskt bevis på den imperialistiska epokens kapitalackumulation hos ett litet globalt finanskapitalistiskt skikt.
Ingen undantag utan kapitalistiska lagen om ackumulation uttryckt i praktiken
Det som denna rapport visar är inte ett “misslyckande” utan en logisk och ofrånkomlig konsekvens av det kapitalistiska produktionssättet. Kapitalet samlas i allt färre händer, medan arbetarklassen avväpnas både ekonomiskt och politiskt. Att de rikaste 1 % nu kontrollerar nästan hälften av jordens tillgångar är inte ett undantag – det är den kapitalistiska lagen om ackumulation uttryckt i praktiken.
Offentlig egendom förskingras, säljs ut, privatiseras – det är det borgerliga svaret på systemets inneboende kris. Endast genom att expropriera expropriatörerna, bygga proletariatets diktatur och återupprätta det kollektiva ägandet av produktionsmedlen kan denna utveckling vändas. Denna kamp börjar inte med bistånd, utan med klasskamp.
