UTRIKES FACKLIGT I den spanska staden Cádiz har tusentals metallarbetare gått ut i strejk och lamslagit stadens infrastruktur. Strejken, som nu sprider sig i styrka, är ett svar på den alltmer ohållbara situationen inom industrin. Över 25 000 arbetare kräver löneökningar i takt med inflationen, förbättrade arbetsvillkor, reglering av sjukskrivningar, rättmätiga ersättningar för farligt arbete och avskaffandet av könsdiskriminering i lönesättningen.
Trots de legitima kraven, valde arbetsgivarorganisationen Femca – företrädd av José Muñoz – att fördöma arbetarnas metoder som ”otidsenliga” och ”oacceptabla i det 21:a århundradet”. Samtidigt var det just i denna ”moderna” epok som arbetsköparna, tillsammans med eftergivna fackledare, försökte tvinga igenom ett förslag i arbetsköparnas intresse. Detta förräderi från fackets toppskikt utlöste massiva protester och krav på generalstrejk från basen.
Arbetarna har blockerat vägar och järnvägslinjer, byggt barrikader och satt eld på containrar. I konfrontationer med polis har sex personer arresterats och minst en kvinna skadats. Det arbetarraseriet i Cádiz blottlägger inte bara klasskonflikten, utan också den politiska karaktären i statens roll: när arbetsköparna kallar på staten, skickar den sina kravallstyrkor.
”Vi är arbetare, inte brottslingar!”
Samtidigt skanderar demonstranter ”Vi är arbetare, inte brottslingar!” – en paroll som säger mer än tusen programförklaringar. Det är en påminnelse om att det inte är de arbetande som bryter samhällets moral, utan det är borgarklassen som, i vinstens namn, bryter människors kroppar och krossar deras framtid.
Dagens metallstrejk är inte bara en strid om några euro mer i månaden – det är ett uttryck för en tilltagande motsättning mellan arbete och kapital i Europas bakgård. I takt med att inflationen urholkar lönerna och produktiviteten ökar, växer också insikten om att systemet inte längre har något att erbjuda.
Arbetarnas strejk i Cádiz är ett ekande slag i tystnaden från Europas socialdemokrater. Den visar att kampen inte dör, även när förräderiet kommer inifrån. Men för att denna kamp ska bli segerrik måste den organiseras politiskt, ideologiskt och revolutionärt – i riktning mot proletariatets diktatur och socialism.
