UTRIKES Mer än en miljard människor lever redan idag i slumområden, visar en ny rapport från Förenta Nationerna. Det motsvarar nästan en fjärdedel av världens stadsbefolkning – och antalet växer snabbt. Sedan 2015 har ytterligare 130 miljoner människor tvingats in i otrygga bostäder utan tillgång till grundläggande tjänster.
Enligt FN bor över 85 % av världens slumbefolkning i tre regioner:
Östra och Sydöstra Asien: 362 miljoner människor
Central- och Sydasien: 334 miljoner
Subsahariska Afrika: 265 miljoner
Om utvecklingen fortsätter i samma takt kommer uppemot tre miljarder människor att leva i slumområden år 2050. I Afrika söder om Sahara väntas antalet öka med ytterligare 360 miljoner redan till 2030.
FN pekar på snabb urbanisering, ekonomisk ojämlikhet och bristen på statligt bostadsbyggande som centrala orsaker. Många människor flyttar till städer i hopp om arbete – men möts i stället av otrygghet, trångboddhet och informella ekonomier.
Ett tydligt exempel är Indiens ekonomiska centrum Mumbai, där 55 procent av invånarna lever i slum. I den berömda stadsdelen Dharavi bor omkring en miljon människor på endast 2,2 kvadratkilometer, främst ur de mest förtryckta samhällsgrupperna – daliter och fattiga muslimer.
FN:s rapport blottar kapitalismens urbana återvändsgränd: systemet reser megastäder men vägrar bygga hem. Urbanisering utan plan, utan socialt ansvar och utan demokratisk kontroll förvandlar städerna till profitmaskiner. Där kapitalet ser ”tillväxt” ser arbetarklassen läckande tak, otrygga kontrakt, vattenbrist och batonger från markägare och polis—den beväpnade armen åt fastighetsrenten.
Det som i borgerlig mun kallas ”utveckling” är i verkligheten en omfördelning av misär: från landsbygd till slum, från synlig fattigdom till dold superexploatering. Lösningen är inte fler marknadstrick, utan planerad bostadsproduktion i offentlig regi, expropriation av mark- och hyresparasiter samt arbetarklassens politiska makt över staten- och stadens resurser.
