UTRIKES Pakistan och Afghanistan anklagar varandra för omfattande militära angrepp vid gränsen mellan länderna. Enligt Pakistans armé dödades över 200 afghanska soldater, medan Talibanregeringen i Kabul hävdar att 58 pakistanska soldater dödats i nattliga sammandrabbningar.
Zabihullah Mujahid, talesperson för den Afghanistans talibanregeringen, uppgav att ytterligare trettio pakistanska soldater skadats och att afghanska styrkor beslagtagit en ”betydande mängd” pakistanska vapen. Islamabad förnekar uppgifterna och säger att endast 23 egna soldater har dödats, samt att gränsen nu har stängts.
Striderna bröt ut efter explosioner i Kabul och Paktika tidigare i veckan – händelser som Talibanerna skyller på Pakistan. Sammandrabbningarna är de allvarligaste på månader och riskerar att kasta relationerna mellan de båda grannländerna in i en ny spiral av våld.
Talibanerna uppger att de under helgen erövrade tre pakistanska gränsposter i provinserna Kunar och Helmand, som svar på vad de beskriver som upprepade pakistanska luftangrepp mot afghanskt territorium. Pakistanska myndigheter å sin sida hävdar att deras styrkor intagit nitton afghanska poster och förstört flera av Talibanernas militära baser.
Enligt säkerhetsexperter i Islamabad markerar de senaste attackerna en ny fas i konflikten mellan de båda staterna. Frågan om Tehrik-e-Taliban Pakistan (TTP) – den pakistanska talibanrörelsen som sedan 2007 fört ett väpnat uppror mot Islamabad – har blivit en central konfliktpunkt mellan länderna. Pakistan anklagar Afghanistan för att ge TTP skydd, medan Talibanregeringen förnekar anklagelserna.
I augusti noterades den dödligaste månaden på över ett decennium i Pakistan, med nästan 200 döda i över 140 attacker, enligt Pakistan Institute for Conflict and Security Studies.
De återkommande gränsstriderna visar hur imperialismens och de nationella härskande klassernas intressen korsas över hela regionen. Gränsen mellan Pakistan och Afghanistan – dragen av kolonialmakten Storbritannien – har i över ett sekel varit en källa till splittring och militarisering.
De arbetare och bönder i båda länderna bär priset: fördrivning, fattigdom och död, medan kapitalets och militärens eliter manövrerar i stormakternas skugga, medan regionens borgerliga eliter ställer sig i kö bakom konkurrerande block. I slutändan är denna konflikt inte afghansk mot pakistansk, utan arbetarklassen och bönder mot kapitalets klassherravälde – där varje kula, varje gräns, varje bomb är en påminnelse om att imperialismen fortfarande styr regionens öde.
