UTRIKES Sanseito-partiets framgång visar hur nationalism används för att avleda missnöje från kapitalismens kris. I Japans senaste parlamentsval gick det ultrakonservativa Sanseito-partiet kraftigt framåt och fick 14 av 124 platser i överhuset – en historisk framgång för den japanska extremhögern. Partiet, vars namn betyder ”Gör det själv-partiet”, grundades 2020 under pandemin av den tidigare lokalpolitikern Sohei Kamiya, som blivit känd för att sprida desinformation om vaccin och COVID-19.
Sanseito har sedan dess vuxit snabbt genom att utnyttja sociala medier och missnöjet med den ekonomiska stagnationen, ökade priser och den snabbt åldrande befolkningen. Partiets program bygger på ”japansk renhet”, motstånd mot invandring och krav på att bevara den nationella identiteten.
I valet 2025 fick Sanseito 12,6 procent av rösterna – den högsta siffran för ett högerextremt parti i Japans moderna historia. Partiets budskap är ett eko av västerländska fascistiska rörelser som i MAGA mm. i USA, AfD i Tyskland och Italiens Lega: en retorik som utger sig för att försvara folket, men som i praktiken försvarar det kapitalistiska systemet mot arbetarklassens missnöje.
Japan står inför allvarliga strukturella problem: låga löner, stigande levnadskostnader och en demografisk kollaps. Trots att endast 3 procent av landets befolkning är utlänningar har Sanseito gjort dessa arbetare till syndabockar för den ekonomiska krisen.
Partiet föreslår hårdare villkor för medborgarskap, kortare uppehållstillstånd, begränsning av familjeåterförening och till och med indragna rösträttigheter för naturaliserade japaner. Samtidigt kräver de en ny myndighet för att övervaka ”utländska inflytanden” – ett språk som bär tydliga fascistiska drag.
Sanseitos framgång är inte ett isolerat fenomen, utan en del av den globala tendensen mot fascism, reaktion och chauvinism. När kapitalismen inte längre kan erbjuda stabilitet, söker den skydd i nationens symboler och fascistisk mobilisering. I Japan tar detta formen av ett ”mjukt” men farligt projekt – att ersätta social kamp med kulturell renhet, klassolidaritet med nationell lydnad.
Den japanska arbetarklassen står inför samma vägval som i väst: att låta sig splittras av nationalism och främlingsfientlighet – eller att enas i en ny klassrörelse mot kapitalets diktatur, oavsett språk eller ursprung.
