UTRIKES FACKLIGT Högsta domstolen i New South Wales har dömt Nurses and Midwives Association till totalt 130 000 australiska dollar i böter för att ha organiserat ”olagliga” strejker i september 2024. Det rapporterar Region Riverina.
Protesterna ägde rum i Albury, Sydney och Tweed Heads. Sjuksköterskor och barnmorskor krävde:
betydande löneökningar,
bättre arbetsvillkor,
och åtgärder mot en allt djupare bemanningskris.
Delstatens industriella kommission utfärdade fyra formella order om att avsluta strejkerna och radera alla uppmaningar till protest i sociala medier. Förbundet vägrade – medvetet – att följa dem.
Domaren David Chin konstaterade att brotten var ”avsiktliga” och utfärdade fyra separata böter som tillsammans uppgår till 130 000 AUD (ca 800 000 SEK).
Kristy Wilson, ledare för fackets Griffith-avdelning, beskriver situationen så här:
”Du blir sjuksköterska för att du bryr dig. Men om du kvävs och inte kan göra ditt jobb är strejk enda sättet att få uppmärksamhet. Och sedan blir du bötfälld för det.”
Hennes ord speglar en djup frustration i hela landet. Sjukvården i New South Wales har länge präglats av underbemanning, extrem övertid, ökande arbetsbörda, och reallönesänkningar. En tendens allt mer tydlig även i EU och Sverige pga. nedskärningar och kanalisering av pengarna till krigsupprustningen.
Den ökade pressen under pandemin förvärrade krisen ytterligare.
Lagarna i ett kapitalistiskt samhälle är skrivna för att begränsa arbetarklassens kampkraft
Domen mot sjuksköterskefacket är ett tydligt uttryck för borgerlig klassmakt i dess renaste form: när arbetarklassen kollektivt mobiliserar för att försvara sina grundläggande villkor, svarar staten inte med dialog – utan med repression.
Den så kallade ”olagliga strejken” är endast olaglig i den bemärkelsen att lagarna i ett kapitalistiskt samhälle är skrivna för att begränsa arbetarklassens kampkraft och garantera kapitalets oavbrutna funktion. Sjuksköterskornas krav – anständiga löner, säker bemanning, mänskliga arbetsvillkor – är oförenliga med borgarklassens behov av budgetnedskärningar, privatisering och vinstmaximering.
Att staten utdelar böter istället för att lösa vårdkrisen visar att det kapitalistiska systemet hellre låter vården kollapsa än bryter med den borgerliga disciplinen. Det är en klassisk princip: när arbetarklassen organiserar sig straffas den; när kapitalet exploaterar belönas det. Högsta Domstolen spelar bara sin roll strejkbrytare.
Därför bekräftar fallet återigen att rätten att strejka inte är något som ges uppifrån, utan något som försvaras och utvidgas genom kamp, och att vårdpersonalens mobilisering i Australien är en del av samma globala klassrörelse som vi ser i Europa, Latinamerika och Asien.
Det är ännu ett exempel på varför arbetarklassen behöver sin egen organisering, sin egen politiska linje och sin egen makt över produktionsmedlen – bortom borgarklassens lagar.
