UTRIKES FACKLIGT Den statliga postoperatören Correios har drabbats av en obegränsad strejk i sju delstater, sedan förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal brutit samman. Konflikten slår mot viktiga ekonomiska centrum som São Paulo, Rio de Janeiro, Minas Gerais och Paraná, och riskerar att lamslå delar av logistiken och postdistributionen i landet.
Fackliga organisationer beskriver läget i företaget som ett resultat av åratal av felstyrning. Enligt senaste siffror har Correios dragit på sig ett underskott på över 6,1 miljarder real (ungefär 1,1 miljarder dollar), och bolagsledningen har bett om lån på mer än 30 miljarder real för att hålla verksamheten flytande. I ”räddningsplanen” ingår ett program för frivilliga avgångar som kan innebära att upp till 15 000 jobb försvinner till 2027. Samtidigt hävdar ledningen att 91 procent av arbetande på organisationen ”arbetar som vanligt” och att den lagstadgade miniminivån av service upprätthålls – en bild som facken kraftigt ifrågasätter.
De strejkande kräver omedelbar indexering av lönerna, retroaktivt från augusti, matkuponger på 2 500 real, samt försvar av befintliga sociala rättigheter – däribland extra ersättning för semester och arbete på helger. Fackliga företrädare i São Paulo säger att personalen är ”uttröttad på att betala priset för en kris de inte skapat”, och pekar på att ledningens ”sparplaner” alltid landar i nedskärningar, ökad arbetsbelastning och försämrad service. Försök att få till en lösning via Högsta arbetsdomstolen har hittills inte lett till någon uppgörelse.
Det går bra privatiseras vinsterna, när krisen slår till ska arbetarna betala notan
I praktiken försöker staten och bolagsledningen vältra över kostnaderna för åratal av felaktig politik och ”marknadsanpassning” på dem som bär upp verksamheten i vardagen: post- och terminalarbetarna. Underskott, lån och ”omstrukturering” används som förevändning för att pressa ned löner och kapa jobb, samtidigt som samma postnät är avgörande infrastruktur för arbetarklassen i stora delar av landet. Strejken på Correios visar hur den offentliga sektorn allt mer drivs efter samma logik som privat kapital: när det går bra privatiseras vinsterna, när krisen slår till ska arbetarna betala notan. Att de nu organiserar sig och går i obegränsad strejk är inte bara en kamp för lönen, utan ett försvar av tanken att samhällsnödvändig service ska styras efter människors behov – inte efter finanskapitalets balansräkningar.
