UTRIKES Det globala samhället präglas av tilltagande isolering och misstänksamhet, där människor i allt högre grad vägrar att ens försöka samarbeta med politiska motståndare. Det konstaterar kommunikationskoncernen Edelman i sin årliga rapport Trust Barometer.
Sju av tio tillfrågade uppger att social isolering är ett allvarligt samhällsproblem. En majoritet säger att de inte litar på personer som skiljer sig från dem när det gäller kulturell bakgrund, värderingar eller syn på hur samhällsproblem ska lösas. Många uttrycker dessutom en direkt rädsla för att ideologiska motståndare medvetet kan försöka skada dem.
Samtidigt fortsätter framtidstron att falla. Endast 32 procent av de svarande tror att nästa generation kommer att få det bättre än dagens. Det kraftigaste raset i optimism noteras i utvecklingsländer som traditionellt setts som framtidstillitsamma: i både Indien och Kina föll indexet för hopp om framtiden med 13 punkter på ett år.
Rapporten beskriver också en växande klyfta i förtroende mellan hög- och låginkomsttagare. Sedan 2012 har gapet i tillit till statliga och samhälleliga institutioner mer än fördubblats. I USA är skillnaden som tydligast – där skiljer det 29 indexpunkter mellan rikare och fattigare grupper i hur de uppfattar samhällets utveckling.
Formandet av opinionen förskjuts dessutom mot personcentrerade kanaler. Enligt studien är 62 procent av dem som följer livsstilsinfluerare beredda att ändra uppfattning om ett varumärke på deras rekommendation, även om de tidigare inte litat på företaget. För finansiella influerare ligger motsvarande siffra på 57 procent. Detta sker parallellt med att miljardärer kontrollerar en majoritet av de stora mediekoncernerna och samtliga centrala sociala plattformar, vilket ger en mycket liten krets kapitalägare ett enormt inflytande över informationsflödet.
Bakom siffrorna anas en klassmässig realitet: under kapitalismen skapar ojämlikhet, otrygghet och monopoliserade mediestrukturer en medvetet splittrad och misstroende befolkning. När förtroendet för kollektiva institutioner bryts ned och ersätts av beroende till privata influenser och monopolägda medier försvagas arbetarklassens möjligheter att agera samlat, medan den härskande klassen kan fortsätta styra både berättelsen om krisen – och dess politiska “lösningar”.
