EKA Europeisk Kommunistisk Aktion, där SKP är ett av medlemspartierna, har kommit med ett uttalande om bostaden som en grundläggande rättighet för människor – att ha ett tryggt och adekvat hem, och att inte behöva leva med oron att bli hemlös och förlora den fasta punkt i tillvaron som en säker, ändamålsenlig bostad innebär. Riktpunkt publicerar här uttalandet i översättning.
Europa står inför en djup och strukturell bostadskris som över hela kontinenten driver livet för miljontals människor in i en återvändsgränd. Under det senaste decenniet har bostadspriser och hyror i EU ökat betydligt snabbare än lönerna, vilket har gjort anständiga och överkomliga bostäder ouppnåeliga för arbetare och deras familjer. I hela EU har priserna stigit dramatiskt och byggkostnaderna har ökat, samtidigt som de offentliga investeringarna i bostadsbyggande har minskat kraftigt. Enligt officiella uppgifter har bostadsmarknaden under det senaste decenniet (2015–2025) blivit 63,6 % dyrare, medan hyrorna har stigit med minst 21,1 %. Mer än 1,1 miljoner människor är hemlösa i EU; 18 miljoner människor lever med allvarlig risk att förlora sina bostäder; 75 miljoner människor bor under trångbodda förhållanden; 69 miljoner människor lever i undermåliga bostäder och över 64 miljoner hushåll har stora svårigheter att klara sina boendekostnader.
Dessa förhållanden gör unga arbetarklassmänniskor särskilt utsatta, liksom personer med tillfälliga eller säsongsanställningar, migranter och äldre med inkomster som fastställts en gång för alla. Detta är resultatet av politiska beslut, inte av naturliga krafter. Det handlar inte om brist, utan är en direkt följd av kapitalistiska prioriteringar som gynnar mer lönsamma lyxbostäder och ”gröna” standarder som leder till dramatiskt ökade kostnader för byggmaterial. Folkets bostäder behandlas som en vara och kontrolleras i detta sammanhang av vinstdrivna byggkoncerner, banker och fonder.
Det kapitalistiska systemets grundläggande bankrutt visas tydligt av de växande köerna till allmännyttiga bostäder, de trångbodda levnadsförhållandena och familjer som tvingas lägga en ohållbart stor del av sin inkomst på hyra, liksom det visas av de tusentals människor som lever i otillräckliga bostäder utan grundläggande bekvämligheter, säkerhet, komfort eller hygien.
Detta växande problem kan inte lösas av den kapitalistiska ”marknaden” eller genom statliga och EU-baserade bostadsprogram.
Krisen kan inte heller lösas genom de tillfälliga lindringsåtgärder som socialdemokratin förespråkar: hyressubventioner, skattelättnader, sociala bostäder och härbärgen för vräkta och annat liknande. Dessa åtgärder svarar mot de borgerliga regeringarnas behov av att stoppa klasskampen och är ibland ett resultat av eftergifter till klassens omedelbara kamp, men de innebär ingen slutgiltig lösning på problemet.
Den redan kritiska situationen förvärras av EU:s regler för statsstöd och bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten, som tvingar medlemsstaterna att begränsa sina årliga budgetunderskott till 3 % av BNP och den offentliga skulden till 60 % av BNP. Samtidigt bryts dessa EU-regler ofta när det tjänar Europas kapitalistiska klasser, såsom i fallet med militariseringen.
Bostad är en mänsklig rättighet. Resurserna, marken och kapaciteten för att garantera denna rättighet finns, men begränsas av ett system som är förpliktat till kapitalistisk vinst. Ett riktigt hem kräver beboelighet, överkomlighet, tillgänglighet, trygghet, icke-diskriminering och möjligheten att leva i värdighet. Stabilt och överkomligt boende är avgörande för tillgång till arbete, utbildning, hälso- och sjukvård samt samhällsliv.
Partierna inom EKA kräver en massiv utveckling av högkvalitativa offentliga bostäder; ett starkt skydd för hyresgäster; strikt reglering av hyror; ett stopp för vräkningar som leder till hemlöshet; ett avskaffande av hemlösheten genom garanterad bostad, samt åtgärder mot en politik som stödjer kapitalistisk lönsamhet.
EKA-partierna står i främsta ledet i kampen mot exekutiva auktioner och vräkningar av människor från deras permanenta bostäder, och visar solidaritet med de drabbade hushållen. De betonar att bostadsorättvisor är inneboende i, och ett oundvikligt resultat av, ett ekonomiskt system baserat på privat ägande, marknader och vinstjakt. Detta system ger upphov till en exploatering som endast kan lösas genom dess störtande. Kapitalismen kan inte tillgodose folkets behov.
Endast under socialismen kommer bostaden att bli en universell rättighet i stället för en vara.
