UTRIKES FACKLIGT Våld, hot och godtyckliga gripanden mot arbetare i Myanmars textilindustri har ökat markant sedan militärkuppen 2021. Det framgår av en sammanställning över dokumenterade arbetsrättsövergrepp under perioden februari 2021–oktober 2024, där forskare och människorättsaktörer pekar på ett mönster av allt grövre repressiva metoder på fabrikerna.
Enligt materialet möter personalen återkommande trakasserier på arbetsplatsen: chefer och säkerhetsvakter hotar anställda, fackligt aktiva utsätts för övervakning och flera fall beskriver fysisk misshandel i anslutning till arbetskonflikter. Särskilt kvinnor rapporterar sexuella trakasserier, samtidigt som arbetare pressas till obetalda övertidstimmar för att nå upp till orimliga produktionskvoter.
Repressionen har också en institutionell sida. Fackliga och arbetsrättsliga organisationer har förbjudits eller drivits under jorden, och ledare har fängslats eller åtalats. Ett uppmärksammat exempel är fackprofilen Myo Myo Aye, som enligt rapportering har gripits flera gånger i samband med försök att organisera arbetare. Internationella arbetsorganisationen ILO har samtidigt beskrivit hur militärstyret förbjudit ett stort antal fackförbund och hur organiseringsfriheten underminerats systematiskt.
I stället för oberoende arbetarkommittéer uppges arbetsgivare etablera företagskontrollerade “samordningskommittéer”, där arbetarna varken kan välja representanter fritt eller driva klagomål utan risk för repressalier. Kritiker menar att detta skapar en skenbar “dialog” som i praktiken flyttar makten bort från kollektiv organisering och stärker arbetsköparnas disciplin över arbetskraften.
Utvecklingen sker samtidigt som den internationella granskningen av militärens brott intensifieras. Den 12 januari 2026 inledde Internationella domstolen (ICJ) i Haag förhandlingar i folkmordsprocessen om rohingyerna, med planerade förhandlingsdagar under januari.
Kapitalets profitjakt binds samman med en militariserad statsapparat
Det vi ser i Myanmar är statligt- och monopolkapitalistiskt klassvåld: kapitalets behov av billig, disciplinerad arbetskraft smälter samman med juntans tvångsapparat. När fack förbjudas, aktivister fängslas och ”företagskommittéer” ersätter verkliga arbetarråd, är det inte ”brist på dialog” utan en medveten ordning där produktionen säkras genom skräck och godtycke. Transnationella varumärken som köper från dessa fabriker ingår i samma värdekedja och bär ansvar: deras vinster bygger på den repression som krossar arbetarnas organisering.
Kapitalet kan klä sig i vilken färg som helst – militär, liberal eller socialist – men så länge ägandet och makten över produktionen ligger hos kapitalisterna förblir arbetarna rättslösa. Därför räcker inte uppförandekoder och audit-teater. Uppgiften är att bygga illegal och legal organisering där det går, internationell solidaritet, facklig samordning längs hela leveranskedjan, strejk- och försvarsfonder – och att resa det politiska målet: arbetarmakt och proletariatets diktatur. Först när produktionen underställs arbetarklassens behov kan tvånget brytas och utsugningen upphöra.
