UTRIKES FACKLIGT I Londonstadsdelen Bromley har parkeringsvakter inlett en fyra dagar lång strejk som i praktiken ger bilister fri parkering. Under protestdagarna, från 7 till 9 januari, upphör all kontroll av felparkering, inga böter skrivs ut och tidigare strejkdagar gör att konflikten nu omfattar totalt tio strejkdagar. Strejken riktar sig mot entreprenören APCOA, som på uppdrag av det lokala rådet sköter övervakningen av parkeringsplatser i området.
Kärnan i tvisten är lönenivån. Företaget erbjuder 13 pund i timmen och hävdar att detta är en ”rättvis marknadslön”. Fackförbundet GMB avfärdar budet som otillräckligt och pekar på att summan ligger under den så kallade London Living Wage, den beräknade faktiska levnadslönen i huvudstaden, på 14,80 pund i timmen. Enligt regionala fackföreträdare genererar parkeringsvakterna betydande intäkter till Bromleys budget genom avgifter och böter, samtidigt som de själva hålls kvar på löner som inte täcker stadens levnadskostnader. Kommunpolitikerna anklagas dessutom för att gömma sig bakom outsourcingen och låtsas att lönefrågan enbart är entreprenörens ansvar.
Producera intäkterna – genom sitt arbete – och bära kostnaderna för den dyra storstadstillvaron
Ur ett klassperspektiv är konflikten typisk för dagens kapitalistiska stadsförvaltning: kommunala uppgifter läggs ut på privata bolag, arbetarnas löner pressas under en anständig nivå medan intäkterna från avgifter och böter fortsätter att fylla kassorna. Trotts det repressiva arten av arbetet som parkeringsvakt är de arbetares som säljer sin tid och arbete. Arbetarklassen i Bromley förväntas både producera intäkterna – genom sitt arbete – och bära kostnaderna för den dyra storstadstillvaron, medan det offentliga använder entreprenadmodellen för att tvätta händerna och låta kapitalet sköta lönedumpningen. Strejken blir därmed inte bara en lokal lönekonflikt, utan ett uttryck för den bredare motsättningen mellan arbetarnas krav på ett drägligt liv och en kommunal-politisk ordning som prioriterar budgetdisciplin och vinst före socialt ansvar.
