TEORI & hISTORIA Nedan publicerar Riktpunkt ett utdrag ur dokumentet om den internationella kommunistiska rörelsen, som antogs av KKE:s nyligen avslutade kongress. Det är en klargörande och tydlig sammanfattning av KKE:s ideologiska ståndpunkt och ger grunddragen av en analys av omvärlden som också de andra partierna i Europeisk Kommunistisk Aktion står bakom – alltså klart rekommenderad läsning!
Om den internationella kommunistiska rörelsen: KKE:s centralkommitté rapporterar till den 22:a kongressen
Den internationella kommunistiska rörelsen står inför en kronisk och djup ideologisk, politisk och organisatorisk kris. Ett betydande antal kommunistiska partier som stod emot ideologisk urartning och förblev ståndaktiga under kontrarevolutionen, och trogna marxismen-leninismen och den proletära internationalismen, har inte förmått dra slutsatser om de programmatiska orsakerna till de kontrarevolutionära omstörtningarna. De har inte förmått studera såväl sin egen historia som den kommunistiska rörelsens historia, eller formulera sin strategi därefter – en strategi som motsvarar klasskampens samtida behov, kampen för den socialistiska revolutionen, kapitalismens störtande och uppbygget av socialismen–kommunismen.
De misslyckas med att tolka karaktär hos vår tidsepok – en epok av övergång från kapitalism till socialism – och revolutionens karaktär som objektivt socialistisk. De förblir fastlåsta i strategin med mellanliggande övergångsstadier inom kapitalismens ram, vilket leder till ett ensidigt fokus på kampen mot nyliberalismen snarare än mot det exploaterande systemet som helhet. Vidare är de fångna i jakten på reformer, såsom nationaliseringar inom kapitalismens ram, och i eftersträvandet av chimären om ”antiimperialistiska”, och ”antimonopolistiska” stadier, stadier med ”nationell befrielse”- eller andra stadier på vägen mot socialism.
De betraktar inte borgerlig demokrati som en fiende till arbetarklassen och folken, eller som en pelare i kapitalismen, utan snarare som en närstående politisk kraft. De rör sig mot enhet med ”vänster- och progressiva krafter”, främjar en ”omstrukturering” av den kommunistiska rörelsen tillsammans med socialdemokratiska krafter och försöker inlemma kommunistpartiet i sådana allianser. De för en linje mot nykolonialism och fascism på ett sätt som är frikopplat från kapitalismen, det system som ger upphov till dem. De hyllar de så kallade ”progressiva” regeringarna, till exempel i Latinamerika, vilka har tjänat och fortsätter att tjäna kapitalets intressen.
Den negativa effekten av idén om att en ”rättvis”, ”fredlig” och ”multipolär värld” håller på att ta form
De försvarar uppfattningen om ”nationella vägar” till socialism och den så kallade ”socialismen för 2000-talet” eller ”marknadssocialismen”, som trots att den presenteras som en ”blandekonomi” mellan kapitalism och socialism i själva verket utgör en form av kapitalistisk förvaltning, där den utvidgade interventionen från den kapitalistiska staten i ekonomin i första hand tjänar till att skydda det kapitalistiska ägandets intressen. Detta är anpassningar av kapitalismen under förhållanden av djup kris, krig etc., välkända under hela 1900-talet, och har inget att göra med den socialistiska revolutionens principer och vetenskapliga lagar, och de leder inte till socialistiskt uppbygge.
De framställer FN:s och ”folkrättens” roll i ett positivt ljus och förbiser det faktum att förändringen i den internationella styrkekorrelationen till följd av omstörtningarna har haft en negativ inverkan på de internationella organisationer som bildades efter andra världskrigets slut. Som ett resultat är dessa institutioner nu anpassade till USA:s och Natos strategiska mål snarare än till folkens intressen.
Det imperialistiska kriget i Ukraina har orsakat nya ideologiska och politiska splittringar och fördjupat de redan existerande. Kommunistiska partier som tidigare identifierade imperialismen enbart med USA:s aggressiva utrikespolitik och vissa mäktiga kapitalistiska stater i Europa, och som förminskade andra kapitalistiska staters roll, betraktar nu Ryssland, Kina och Iran som påstådda ”antiimperialistiska krafter” eller till och med som en inbillad ”antiimperialistisk axel”.
Sådana krafter förbiser på ett ovetenskapligt sätt de inom-imperialistiska motsättningarna och konkurrensen, som är grundorsaken till de imperialistiska krigen, och tror att en ”rättvis”, ”fredlig” och ”multipolär värld” håller på att ta form. Vissa av dem stöder Kina, Ryssland eller Europeiska unionen och betraktar dessa krafter som ”formidabla motståndare” till USA. De likställer bourgeoisins strävanden i dessa stater eller unioner med arbetarklassens och de folkliga skiktens intressen i deras länder. De upphöjer enskilda nödvändiga kompromisser och manövrer till ideologiska principer och ger dem skenet av en programmatisk ståndpunkt. Den ogynnsamma internationella styrkekorrelationen har givetvis en inverkan, liksom föreställningen om att söka stöd inom ramen för denna negativa styrkekorrelation. Samtidigt förvrängs den korrekta leninistiska ståndpunkten om att utnyttja inom-imperialistiska motsättningar till förmån för den revolutionära arbetarrörelsen och den socialistiska makten.
Denna negativa situation har haft en katalytisk effekt på de internationella mötena för kommunistiska och arbetarpartier (IMCWP), som initierades av KKE men gradvis har förlorat sin dynamik, liksom de ursprungliga skälen till deras tillkomst och deras initiala betydelse. De har i allt högre grad blivit ett utrymme för intensiva och resultatlösa konfrontationer som reproducerar den kommunistiska rörelsens kris. Samtidigt kvarstår allvarliga och olösta funktionsproblem, huvudsakligen av ideologisk och politisk natur, särskilt efter utbrottet av det imperialistiska kriget i Ukraina.
Den ideologiska kampen begränsas inte till partier som har genomgått ideologisk urartning eller fortsatt eurokommunismens tradition, inte heller till dem som fortfarande håller fast vid den bankrutta strategin med övergångsstadier, eller vid den felaktiga politiken att frikoppla imperialismen från monopolen – det vill säga dess ekonomiska bas – eller vid den misslyckade linjen om samarbete med socialdemokratin, den parlamentariska vägen och liknande angreppssätt. I dag har kampen antagit större proportioner och omfattar partier som KKE tidigare hade relativt goda relationer med, trots ideologiska och politiska skillnader. Dessa partier har övergett grundläggande kommunistiska principer, stött den ryska bourgeoisin i det imperialistiska kriget, anslutit sig till det eurasiska lägret, blivit anhängare av den kinesiska kapitalismen och ifrågasatt lagarna för det socialistiska uppbygget. Sådana krafter samlas nu kring det ”Internationella antifascistiska forumet” eller den så kallade ”Världsantiimperialistiska plattformen”, som bland annat också bedriver en anti-KKE-verksamhet.
Denna situation har uppstått vid en tidpunkt då utvecklingen har understrukit behovet av en revolutionär omgruppering av den kommunistiska rörelsen, som försvaras av KKE och av de kommunistiska partier som vårt parti samarbetar med inom ramen för Europeisk Kommunistisk Aktion (EKA) och International Communist Review (ICR), samt av dussintals andra kommunistiska partier runt om i världen, med vilka vi för kamratliga diskussioner. Några av dessa partier deltog också i det nyligen genomförda internationalistiska evenemanget i Aten i november till minne av den socialistiska oktoberrevolutionen.
KKE är troget principen om proletär internationalism och partiet är medvetet om klasskampens internationella karaktär och nödvändigheten av en enhetlig strategi inom den kommunistiska rörelsen. KKE kämpar för att forma en marxistisk-leninistisk pol och för att på ett revolutionärt sätt omgruppera den europeiska och internationella kommunistiska rörelsen.
Översättning och bearbetning
Marina Weilguni
Det är ärbart att vilja försöka ena den kommunistiska rörelsen. Det krävs dock skarpa knivar för att genomskåda och blottlägga det töcken av identitetspolitiska dimridåer som läggs ut över den aparta rörelse som kallas vänster idag. Allt till alla under kapitalismen är nu provat utan framgång. Skala bort all liberal ballast och förenkla och förtydliga så att arbetarklassen känner sig välkommen. Män såväl som kvinnor.
https://riktpunkt.nu/2022/12/neo-kolonialismens-problem/