UTRIKES FACKLIGT En omfattande landsomfattande strejk har brutit ut i Indien, där fackliga centralorganisationer uppger att uppemot 30 crore (cirka 300 miljoner) arbetare väntas delta. Aktionen har rapporterats slå mot bland annat transport, banker och offentlig service i flera delstater, med särskilt stora störningar i delar av landets östra och nordöstra regioner.
Strejken drivs av krav på stopp för privatiseringar och en omprövning av den politik som facken beskriver som ett angrepp på kollektiv styrka och anställningstrygghet. Samtidigt har bondeorganisationer mobiliserat till protester samma datum och kopplar konflikten till ett nytt interimistiskt handelsramverk mellan USA och Indien.
Enligt kritikerna riskerar avtalet att öppna marknaden för subventionerade amerikanska jordbruksvaror, vilket kan pressa inkomsterna för småbönder och slå mot inhemsk produktion. Regeringen under Narendra Modi avvisar anklagelserna och hävdar att handelsupplägget stärker exporten och att känsliga delar av jordbruket skyddats. Handelsminister Piyush Goyal har offentligt försvarat linjen som en strategisk framgång, medan fack och bonderörelse beskriver den som en eftergift till storföretagens intressen.
BRICS-retoriken ändrar inte klassinnehållet
Det här är inte bara Indien & USA. Det är kapital mot arbetare i bägge länder – även när kapitalet bär saffransfärgad, trefärgad eller röd flagga. Se hur det indiska finans- och oljekapitalet snabbt byter till rabatter på “nyligen befriad” venezuelansk olja så snart läget ger utrymme: vinsterna privatiseras, medan kostnaderna – prispress på bönder, lönedisciplin för arbetare och importchocker – socialiseras.
För vissa som talar om BRICS och multipolär värld: BRICS-retoriken ändrar inte klassinnehållet: “BRICS-kapitalet” konkurrerar med varandra, byter block när det lönar sig och spelar samma social-chauvinistiska kort hemma (“vår industri först”) samtidigt som det exploaterar arbetare i Syd såväl som i Nord. Därför räcker inte nationell indignation eller “strategiska partnerskap”. Enda vägen framåt är en internationalistisk arbetarenhet som stänger dörren för privatiseringar, stoppar handelsramverk som kastar krisens bördor på arbetare och småbönder – och förbereder den enda verkliga lösningen: att produktion och handel underställs arbetarklassens makt, inte kapitalets behov av rabattolja och överprofiter.
