UTRIKES FACKLIGT Arbetare i stadens elektriska kollektivtrafik – bland annat trådbussar, snabbspårväg och linbanor – står fast vid ett strejkvarsel med start 3 mars 2026 om förhandlingarna med stadsledningen inte leder till bindande förbättringar. Enligt uppgifter säger facket att tidigare överenskomna lönejusteringar inte räcker när arbetsmiljö och säkerhet fortsätter att släpa efter.
I mitten av februari ska parterna ha enats om 3,5 % indexering av lönerna, med högre påslag för vissa yrkesgrupper. Men fackets krav kretsar nu kring omedelbara åtgärder: modern skyddsutrustning, fungerande verktyg, kvalitativ uniform samt rutiner och utbildning som minskar riskerna i arbetet. I bakgrunden finns en hård realitet: systemet trafikeras dagligen av omkring en miljon resenärer, samtidigt som personalstyrkan är relativt begränsad, vilket ökar trycket på arbetstakten.
Konflikten får extra laddning av att huvudstaden förbereder sig för FIFA World Cup 2026. Transportsystemet väntas bli avgörande för att föra publik till Estadio Azteca, där öppningsmatchen enligt plan ska spelas 11 juni 2026. Prognoser pekar på att efterfrågan på transporter kan mångdubblas under matchdagar, vilket gör att arbetsmiljöfrågan snabbt blir en fråga om hela stadens funktion.
Att konflikten kulminerar just när staden rustar för FIFA World Cup 2026 är ingen slump, utan ett koncentrat av kapitalismens prioriteringar: när evenemangsindustrin, turismkapitalet och stadens politiska tjänare kräver “kapacitet” ska systemet bära en miljon resenärer om dagen – och plötsligt finns det alltid pengar till logistik, image och tidsplaner. Men när arbetarna kräver det mest elementära: modern skyddsutrustning, fungerande verktyg, utbildning och rutiner som minskar riskerna, då kallas det “kostnad” och skjuts på framtiden.
Det visar kärnan i klassmotsättningen. Arbetsköparen kan ge en indexering för att hålla hjulen snurrande, men försöker samtidigt hålla nere allt som stärker arbetarklassens ställning i produktionen: säkerhet, bemanning, kontroll över arbetsprocessen. Resultatet blir att arbetarna bär “effektiviteten” i sina kroppar – stress, olycksrisk, slitage – medan staden och kapitalet tar vinsten av drift och prestige. Därför är strejkvarslet inte “störning” utan ett legitimt försvar: utan kollektiv kamp blir arbetarnas liv och hälsa alltid den post som offras först när deadlines och profit står på spel.
