FACKLIGT Läget för det arbetande folket är tufft. Stressen och pressen ökar, vilket får förödande konsekvenser. Arbetsmiljöverket har alarmerande siffror, så många som 1/4 av de som arbetar uppger att arbetsbelastningen är för hög. Den vanligaste följden är smärta i nacke, axlar och armar men också ökad oro och ångest drabbar många. Stresspåfrestningarna är enligt forskare orsaken till inte bara psykiska besvär utan också en bakomliggande orsak till hjärt- och kärlsjukdomar. Arbetsmiljöverket gör bedömningen att närmare 800 personer årligen dör i förtid till följd av stressen på jobbet.
Samtidigt har inflationen pressat tillbaka reallönerna flera år. Bolåneräntorna har stigit och ligger kvar på en hög nivå vilket är ett hårt slag mot arbetarklassen då många sitter på stora bolån. De kollektivavtal som slöts under 2025 påstods ta höjd för detta, men nivåerna som sattes i samförstånd mellan fackföreningsbyråkraterna och företrädarna för kapitalisterna var alldeles för låga. Kollektivavtalen spelar en stor roll då hela 88% av de som arbetar har avtalen. Nästa stora avtalsrörelse är 2027, då ska avtalen för 3,5 miljoner anställda omförhandlas.
Vad är kollektivavtalet?
Socialdemokraterna som är den helt dominerande kraften inom den fackliga rörelsen ser kollektivavtalen som ett trygghetsskapande instrument för såväl arbetare som arbetsköpare. I verkligheten lever de med en illusion om att välstånd kan skapas under kapitalismen och om arbetarna bara stödjer den kapitalistiska produktionen så ger det högre löner. Såväl fackföreningsledare som näringsliv är överens om att kollektivavtalet är det bästa skyddet för arbetsköparna mot arbetarklassens mäktigaste vapen, strejken. Detta betyder i sin tur att när vi arbetar under kollektivavtal så kan de genomföra försämringar inom produktionen, där den förödande ökande stressen och hetsen kommer in i bilden. Samtidigt står arbetarklassen där, fråntagna sitt mäktigaste vapen och det enda som kan skada motståndaren. Eller för att citera IF Metall, vilket är förbundet som i alla avtalsrörelser är först ut med att teckna avtal som därefter blir normerande för övriga branscher:
”Kollektivavtalet skapar tydliga spelregler och förutsättningar för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Det är bra för samarbete och goda relationer på arbetsplatserna. Tack vare kollektivavtalet har vi i Sverige få störningar på arbetsmarknaden.”
Vi kommunister har en helt annorlunda syn på kollektivavtalet. Kollektivavtalen är inget annat än ett fastställande av de arbetsvillkor man lyckats tillkämpa sig; ett juridiskt utryck för de kämpande parternas kraftförhållande i ett givet ögonblick. Under kapitalismen är villkoren ständigt under angrepp då det ligger i kapitalisternas intresse att hela tiden pressa ner villkoren.
De kollektivavtal som tecknats i Sverige de senaste 100 åren är dock ingen mätning av kraftförhållandena mellan arbetarna och kapitalisterna. Aldrig har arbetarklassens fulla potential tillåtits att mobiliseras. När självständig arbetarkamp, utan socialdemokraternas inflyttande har bedrivits har man mött enormt motstånd från såväl arbetsköparna, som de egna fackliga organisationerna och hela statsapparaten
Gör facken till kamporganisationer
Det är läge att redan nu börja arbeta inför 2027 års avtalsrörelse. Genom våra fackliga organisationer behöver vi ställa krav på rejäla lönelyft. Högt över vad statens, företagens och fackledningarnas representanter anser vara ”lagom”. I takt med att pensionsåldern höjs allt mer är det hög tid att verka för sänkt pensionsålder, och speciellt för alla dem som drabba av förslitningsskador till följd av tunga arbeten. För att denna kamp ska bli framgångsrik krävs att arbetarklassen själv får ta ställning till de avtal som ska slutas, alla kollektivavtal måste ut på medlemsomröstning och de måste ratas om de har för låga nivåer. Därför är det viktigt att verka för en demokratisk fackföreningsrörelse.
I denna kamp måste vi vara helt införstådda med att staten är kapitalets förlängda arm – mot oss har vi staten, kapitalet och fackföreningsbyråkratin. Men tillsammans är vi starka. Vi är 3,5 miljoner som ska sluta några hundra kollektivavtal. Det är av helt avgörande att vi inser vår styrka och att vi inser att arbetarklassens rätt är vår lag. Vi måste vägra erkänna direktiv och lagar om när vi får strejka och ta konflikt, därför att det enbart är en stridbar arbetarklass som kan se till att positionerna flyttas fram. En passiv arbetarklass körs över.
För att kampen ska bli framgångsrik behöver arbetarklassen samlas. Kommunisterna och andra radikala krafter inom den fackliga rörelsen behöver bättre koordinera sin verksamhet i forum som socialdemokraterna inte kan begränsa eller stoppa.
För detta verkar idag kommunisterna i den fackliga rörelsen, så kom med oss!
Håkan Jönsson
Partisekreterare, SKP
