UTRIKES Omkring 20 000 sjömän på nära 2 000 fartyg har fastnat i Persiska viken och kring Hormuzsundet till följd av det förvärrade kriget och hoten mot civil sjöfart. FN:s sjöfartsorgan, IMO, arbetade för en säker korridor för att få ut fartyg och besättningar ur området. IMO:s råd slog därefter fast att hoten och angreppen mot handelsfartyg samt den påstådda stängningen av Hormuzsundet allvarligt hotar sjömäns säkerhet och välfärd.
Organisationen uppmanade stater att säkra fortsatt tillgång till vatten, mat, bränsle och andra förnödenheter för fartyg som inte kan lämna regionen, samt att underlätta besättningsbyten och kontakt med familjer. IMO varnade också för omfattande GPS-störningar och spoofing i området, vilket ytterligare ökar risken för civila fartyg.
Bakom denna humanitära sjöfartskris ligger inte bara ett logistiskt sammanbrott utan imperialismens militära konfrontationer och den kapitalistiska världshandelns sårbarhet. Sjömännen reduceras till förbrukningsbara redskap i en internationell ordning där energiflöden, fraktrutter och geopolitiska positioner väger tyngre än människoliv. Så länge olja, gas och handelsvägar behandlas som strategiska tillgångar i stormakternas och regionala makters kamp, kommer arbetarna på haven att stå bland de första som betalar priset.
Deras situation visar också hur den globala kapitalismen vilar på ett enormt, ofta osynligt arbete som endast uppmärksammas när kriget eller blockaden bryter kedjan. När tusentals sjömän hålls kvar i ett krigsområde med begränsad möjlighet att lämna sina fartyg, blir det tydligt att fri rörlighet i kapitalismens värld i praktiken gäller varor och vinster långt mer än de arbetare som transporterar dem.
