UTRIKES FACKLIGT Arbetare vid Changli Ceramics i Yunan härad i Guangdong uppges ha genomfört tre dagars protester efter att företaget inte betalat ut löner på flera månader. Enligt uppgifter från protestdatabasen YesterdayProtests hade fabriken samtidigt sålts i tysthet, varefter arbetarna plötsligt informerades om att de skulle gå på obestämd ledighet.
Arbetarna samlades för att kräva sina obetalda löner och för att hindra företaget från att föra bort varor och tillgångar från fabriken. De blockerade enligt uppgifterna samtliga in- och utfarter och stoppade transport av gods. Under protesterna uppstod också en konfrontation med polis som kom till platsen.
Detta är en klassisk situation i kapitalismen: när ett företag hamnar i kris, omstruktureras eller säljs vidare försöker ägare och ledning rädda kapital, tillgångar och varor, medan arbetarnas löner behandlas som en underordnad fråga. Men lönen är inte en skuld bland andra. Den är priset på arbetarnas redan utförda arbete och grunden för deras familjers överlevnad.
När arbetare blockerar en fabrik för att hindra att tillgångar förs bort handlar det därför inte om “oordning”. Det handlar om självförsvar. Arbetarna vet att när maskiner, lager och varor väl har försvunnit kan deras chanser att få ut obetalda löner minska drastiskt. Därför använder de den makt de har: sin kollektiva närvaro vid arbetsplatsen.
Händelsen är också ett viktigt svar på den falska bilden av marknadskommunistiska Kina som ett klasslöst eller socialistiskt samhälle. Om arbetare måste protestera mot obetalda löner, blockera fabriksportar och möta polis för att försvara resultatet av sitt arbete, då finns klassmotsättningen där i praktiken. Kapitalförhållandet försvinner inte för att staten använder socialistiska symboler eller för att vissa internationella opportunister kallar landet socialistiskt.
Guangdong är ett av Kinas industriella kärnområden och har under årtionden byggt sin styrka på arbetarnas disciplin, arbetskraft och produktion. Men när vinsterna hotas eller kapitalet söker nya vägar är det arbetarna som riskerar att stå utan lön, trygghet och skydd. Det visar hur marknadens logik fungerar: arbetet skapar värdena, men kapitalet försöker kontrollera både produkten och resultatet.
Arbetarnas protest vid Changli Ceramics visar att klasskampen i Kina inte är avskaffad. Den finns i fabrikerna, vid portarna, i lönekraven och i arbetarnas försök att hindra kapitalet från att fly undan sitt ansvar. Därför måste solidariteten ligga hos arbetarna – inte hos företagsledningar, lokala myndigheter eller dem som skönmålar kapitalistiska förhållanden i röd förpackning.
