UTRIKES FACKLIGT Portugisiska järnvägsfack har varslat strejk inom CP och IP den 3 juni som del av den allmänna strejken mot regeringens arbetsmarknadspaket. Facken avvisar förändringar som de menar ytterligare skulle rubba styrkeförhållandet till arbetsköparnas fördel.
Enligt facken finns redan både lagstiftning och kollektivavtal som ger flexibilitet i järnvägssektorn. Det som behövs är därför inte mer flexibilitet för arbetsköparna, utan åtgärder som värderar arbetarna: högre löner, kortare arbetstid, bättre balans mellan arbete och privatliv och förbättrad kollektivavtalstäckning. De kräver också konkreta investeringar som garanterar en offentlig järnvägstrafik som är trygg, regelbunden och säker.
Facken varnar särskilt för offentliga investeringar som i praktiken blir en gåva till privata intressen. Det är en central klassfråga. I många länder används statens resurser för att bygga, finansiera och rädda infrastruktur, medan privata aktörer ges möjlighet att ta över delar av vinsterna. Arbetarklassen betalar genom skatter, biljettpriser och försämrade villkor, medan kapitalet kallar det effektivisering.
Järnvägen är inte vilken marknad som helst. Den är en samhällsnödvändig funktion som gör det möjligt för arbetare att ta sig till arbete, studier, vård och vardagsliv. När järnvägen behandlas som ett område för privata intressen och kortsiktiga kalkyler angrips både arbetarnas villkor och samhällets behov av stabil, säker och tillgänglig kollektivtrafik.
Regeringens arbetsmarknadspaket måste därför förstås i ett större sammanhang. Över hela Europa försöker kapitalet och dess politiska företrädare öka arbetsköparnas makt genom tal om modernisering, flexibilitet och konkurrenskraft. I praktiken betyder det ofta längre arbetsdagar, osäkrare anställningar, svagare kollektivavtal och större press på arbetarna.
De portugisiska järnvägsarbetarnas svar är därför viktigt. De accepterar inte att deras villkor försämras i namn av reformer. De kräver inte bara att angreppet stoppas, utan pekar också på vad sektorn faktiskt behöver: löner som går att leva på, kortare arbetstid, bättre arbetsvillkor och offentliga investeringar för samhälleliga behov – inte för privat profit.
Strejken visar att arbetarklassen inte kan försvara sig genom väntan eller vädjanden. När regering och arbetsköpare försöker flytta fram sina positioner måste arbetarna svara kollektivt. Järnvägsarbetarnas kamp är därför en del av den bredare kampen mot kapitalets offensiv i Europa.
