INRIKES Aftonbladets granskning av Fållöknastiftelsen och Birgitta Eds verksamhetsgård utanför Malmköping väcker frågor om gränsen mellan ideellt arbete, privat egendom, politiska nätverk och ekonomisk ersättning. Enligt granskningen har volontärer arbetat med att rusta upp gården genom att bland annat röja, såga träd, bära, renovera möbler och hjälpa till med praktiska arbetsdagar. Samtidigt fakturerar Birgitta Ed enligt uppgifterna 22 000 kronor i månaden för sitt arbete med stiftelsen.
Volontärerna erbjuds inte lön, utan bland annat gemenskap, mening och tillgång till ett nätverk. Stiftelsen har också samlat in donationer och haft möten i Sagerska palatset. Ulf Kristersson uppger via sin pressekreterare att han inte är involverad i verksamheten, och Birgitta Ed har avböjt att kommentera Aftonbladets frågor.
Det juridiska får prövas av andra, men politiskt är bilden avslöjande. I ett klassamhälle kan även “ideellt arbete” få olika innebörd beroende på vem som utför det och vem som drar nytta av resultatet. När människor arbetar gratis på en fastighet som samtidigt är kopplad till privata ägare, nätverk och ekonomisk ersättning till en central person, uppstår en tydlig fråga: vem skapar värdet och vem får betalt?
Den borgerliga offentligheten talar gärna om civilsamhälle, engagemang och ideella krafter. Men ofta döljs klassförhållanden bakom dessa ord. Arbetet är fortfarande arbete, även när det kallas volontärinsats. Någon sågar träden, bär kylskåpen, renoverar möblerna och samlar in donationerna. Någon annan får nätverket, prestigen, kontrollen över verksamheten eller ekonomisk ersättning.
Att nätverk kan presenteras som en del av “ersättningen” säger också något om hur den borgerliga makten fungerar. För arbetarklassen är lön nödvändig för att betala hyra, mat och räkningar. För de övre skikten kan tillgång till rätt personer, rätt miljöer och rätt kontakter vara en valuta i sig. Den som redan befinner sig nära makten kan omvandla sociala relationer till inflytande, positioner och möjligheter.
Det är därför frågan inte bara handlar om en gård. Den handlar om hur den politiska och ekonomiska eliten rör sig mellan privat egendom, stiftelser, välgörenhet, statliga miljöer och personliga nätverk. Gränserna blir mjuka när de gäller de egna kretsarna, samtidigt som arbetarklassen möts av hårda krav, kontroll och misstänksamhet i arbetslivet och välfärden.
Fallet visar den borgerliga dubbelmoralen. När arbetare kräver lön för sitt arbete talas det om kostnader. När eliten använder obetalt arbete i miljöer nära makten kallas det engagemang och gemenskap. Men arbetarklassens utgångspunkt måste vara enkel: arbete skapar värde, och den som arbetar ska inte betalas med löften om nätverk medan andra får pengar, prestige eller ökad kontroll över egendom.
