FACKLIGT Vad hände egentligen efter att arbetet på SSAB:s bygge av det nya stålverket i Luleå återupptogs efter att trettiofyra arbetare och tjänstemän insjuknat? SSAB:s förklaring var att sjukdomsfallen var en kombination av damm, väderlek och virus – något som lät lite för vagt för att vara trovärdigt. I en sammanfattning av händelseutvecklingen i Dagens Nyheter uttrycker också Arbets- och miljömedicin norr på Norrlands universitetssjukhus sin tveksamhet till förklaringen.
Bygget återupptogs ändå, men ställdes sedan åter på stopp i juni efter att man hittade vätecyanid på arbetsplatsen. Vätecyaniden hittades på 2-3 meters djup i marken, och man kunde inte riktigt förstå varför kemikalien fanns där – nu skulle flera mätningar göras. I ett sms till tidningen NSD skriver SSAB:s kommunikatör Martin Gidlund att nedstängningen skulle ses som en försiktighetsåtgärd, och att det inte fanns någon omedelbar fara för personalen eftersom inga gränsvärden överstegs.
Och nu jobbar man igen, fortfarande utan definitiva svar på vad som orsakade sjukdomsfallen. ”Under pausen har SSAB genomfört kompletterande kontrollmätningar för att säkerställa att arbetet kan återupptas på ett säkert sätt”, skriver SSAB på sin hemsida.
Claes Danell, ordförande för Byggnads avdelning Norr, är positiv till extra säkerhetsåtgärder, och tycker det är bra att SSAB är försiktiga. Facket kommer att fortsätta följa utvecklingen noggrant, menar han.
Ja, kanske det. Men ännu saknas svar på frågan om sjukdomsfallen orsakades av exponering för vanadinpentoxid – ett mycket farligt ämne som bildas när vanadin virvlas upp ur slaggmassor under arbetets gång. Inte heller får vi veta varför vätecyaniden låg i marken. Och tills arbetarna får svar på detta kan man inte blåsa faran över – men kapitalets högprestigeprojekt med så kallat ”grönt stål” drivs vidare, med fackets godkännande och berömmande ord om företagets öppenhet. Det känns något beklämmande.
