FACKLIGT Runt tjugo arbetare har blivit sjuka under bygget av SSAB:s nya stålverk i Luleå. Här ska det framställas ”grönt stål” och man pratar om värnandet av naturen och planeten, samt fossilfri produktion. Miljön för arbetarna som bygger stålverket är emellertid allt annat än hållbar, grön och ekologisk. Man drev först bygget vidare trots omkring femton sjukdomsfall, men sedan början av april står arbetet i alla fall still. I tisdags tillkom sedan tre nya insjuknanden, då i NCC:s kontorsbyggnader, rapporterar Dagens Arbete.
Livsfarligt vanadin-damm
SSAB har gjort omfattande undersökningar, men säger att man inte funnit avvikande värden för hälsofarliga gaser och partiklar i luften. Man har också genomfört tester i marken, men inte heller där har företaget hittat något som sticker ut. Men det finns faktriskt något som sticke rut, och det rejält: att SSAB har ignorerat att extremt stora mängder av metallen vanadin finns i de slaggmassor som använts i bygget av det nya stålverket. SSAB har sedan länge tillstånd att använda slaggprodukter med vanadin för markarbeten, ett ämne som kan bli mycket hälsofarligt om det sprids i luften. Om vanadinet börjar damma, exempelvis i samband med grävarbeten, kan det omvandlas till den giftiga varianten vanadinpentoxid. Det är ett ämne som kan orsaka allvarliga hälsoproblem. Vanliga symptom om man andas in dammet är irriterade luftvägar, näsblod och illamående – precis samma symptom som byggarbetarna i Luleå uppvisat.
Vid en genomgång av dokumentation fann man att slaggmassor med omfattande föroreningar av vanadin har bedömts som ofarliga, eftersom vanadinet i vanliga fall är stabilt och inte lakas ut i vatten eller luft. Maria Kippler, toxikolog vid Karolinska Institutet, menar att detta inte säger någonting om huruvida ämnet blir farligt för arbetare som gräver i det. För att veta om vanadinpentoxid spridit sig i luften krävs att SSAB testar luften för partiklar under arbetets gång, till exempel när grävmaskinerna är i gång. Mätningarna måste ske när man faktiskt jobbar – först då kan man veta hur mycket damm det blir i arbetarnas arbetszoner.
Skyddsutrustning saknades
SSAB hänvisar till att analys pågår, och att man inte har överskridit riktvärden för partikelhalten i luften – men man går inte in på kärnfrågan om exakt vilka partiklar det handlade det om.
Det är inte heller så att SSAB var omedvetna om hur farligt vanadin kan vara. Bergsingenjören Hans Isaksson har studerat riskerna med vanadin i mark och luft och hur ämnet kan orsaka skador för människor. Redan innan bygget av det nya stålverket kontaktade han SSAB för att belysa problemet med vanadinföroreningar i marken, men hans frågor stängdes ner. Han är kritisk till varför inte SSAB närmare undersökt farorna för arbetare – och varför myndigheterna gett tillstånd att använda byggmassor med så höga halter vanadin.
SSAB:s egna säkerhetsregler säger förstås att damm i samband med arbetet undvikas. Om det ändå dammar ska skyddsutrustning användas. Men en av de som insjuknat berättar anonymt för Dagens Arbete att skyddsutrustning saknades under bygget av det nya stålverket!
Claes Danell, ordförande för fackförbundet Byggnads, har ställt frågan till SSAB om huruvida företaget gjort mätningar av vanadin, men bara fått till svar att det inte finns några risker för vanadinförgiftning.
– Det går ju inte säga så här mycket vanadin finns i bärlagren och då är det säkert, utan vad händer när man hanterar massorna? Man kanske är under gränsvärdena, samtidigt säger forskningen att det är rent livsfarligt, säger Danell, och vill att SSAB snabbt får fram svar på hur mycket vanadin som finns i luften.
Och återigen är det tydligt att det handlar om att profiten går före arbetarnas hälsa och liv. Prat om miljön utsträcker sig inte längre än till den vinst man kan håva in med alternativa metoder – och man drar sig inte för att tysta ned, mörka och slingra sig ur ansvaret. Pappren måste upp på bordet, forskarna måste få göra sina undersökningar och arbetarna måste få svar!
