UTRIKES FACKLIGT En 17 dagar lång strejk vid First Batterys fabrik i East London i Sydafrika har tvingat företagsledningen att förbättra villkoren för de arbetare som berörs av uppsägningar. Uppgörelsen innebär högre avgångsersättning, granskning av hur arbetarna valts ut och ett gemensamt möte där NUMSA och företagsledningen ska diskutera fabrikens framtid.
Omkring 125 arbetare vid anläggningen hade fått besked om uppsägning med ett standardiserat avgångspaket och begränsade möjligheter till verklig förhandling. National Union of Metalworkers of South Africa, NUMSA, svarade med strejkvarsel den 2 juli. Den 22 juli undertecknade ägaren Metair ett avtal som förbättrade villkoren, varefter strejken avbröts och arbetarna återvände till produktionen.
Det nya paketet ger tre veckors lön för varje fullgjort anställningsår under de första sex åren och därefter en veckas lön per år. Därutöver betalas ett engångsbelopp på 70 000 rand till varje uppsagd arbetare. Arbetarna behöll full lön till slutet av juli och ska även få proportionell bonus, innestående semesterersättning och tillämpliga belöningar för lång anställningstid.
Uppgörelsen innebär inte att uppsägningarna i sin helhet har dragits tillbaka. Däremot visar den att arbetsköparens ursprungliga villkor inte var den ofrånkomliga ekonomiska nödvändighet som de först framställdes som. När produktionen stannade fanns plötsligt utrymme för högre ersättning, fortsatt lön och nya samtal om urvalet. Strejken förändrade därmed den materiella styrkebalansen i en process som företaget tidigare försökt behandla som ett färdigt administrativt beslut.
Särskilt betydelsefullt är att ledningen måste undersöka invändningar mot hur arbetarna valdes ut. Facket har ifrågasatt både tillämpningen av principen sist in, först ut och företagets påståenden om vilka kompetenser som måste behållas. Sådana kriterier kan framstå som objektiva men ger i praktiken ledningen stort utrymme att välja vilka arbetare som ska bort, inte minst när informationen om produktion, kostnader och framtida behov kontrolleras av företaget självt.
Metair har också förbundit sig att delta i en två dagar lång arbetarkonferens med NUMSA, där koncernens strategi ska redovisas och förslag från fabriksgolvet behandlas. Detta är en viktig eftergift. Arbetarna har kunskap om produktionen, maskinerna, marknaden och möjligheterna att bevara verksamheten, men utestängs vanligen från strategiska beslut tills följderna redan läggs fram som uppsägningar.
First Battery har förlorat kontrakt inom den sydafrikanska fordonsindustrin och pressas av svag efterfrågan, importerade komponenter och begränsad lokal förädling. Men dessa problem skapades inte av arbetarna. Det är ledningen och ägarna som beslutar om investeringar, produktutveckling, kontrakt och import. När strategin misslyckas kan arbetarna inte acceptera att deras anställningar och familjers försörjning automatiskt används för att återställa bolagets ekonomi.
NUMSA strejk stoppade inte hela reträttlinjen, men tvingade fram reella eftergifter och större insyn. Det är en konkret seger som samtidigt visar kampens begränsning: bättre villkor vid uppsägning kan inte ersätta kampen för att rädda produktionen och arbetstillfällena. Den kommande konferensen måste därför användas för att kräva investeringar, lokal tillverkning och en industriell strategi där arbetarna inte görs disponibla när koncernens kalkyler förändras.
