INRIKES FACKLIGT På nio månader har 85 undersköterskor själva valt att lämna Region Uppsala. Det är redan fler än under något av de fyra föregående helåren. År 2022 slutade 76 undersköterskor, 2023 var antalet 78, året därpå 79 och under 2025 lämnade 61. Kommunal har inte undersökt orsaken bakom varje enskild uppsägning, men beskriver samtidigt hur medlemmarna återkommande vittnar om hög arbetsbelastning, pressade scheman och för lite återhämtning.
För den som arbetar heltid kan schemat under vissa perioder innebära sex arbetsdagar under samma vecka. Den återstående lediga dagen är inte heller nödvändigtvis fredad. Enligt Kommunals sektionsordförande Sumaia Eizuldeen får personalen återkommande massutskick med frågor om extrapass och passbyten. Medlemmarnas beskrivning är talande: de upplever att de aldrig är riktigt lediga.
Samtidigt har arbetets innehåll förändrats. Patienter som tidigare kunde ligga kvar efter mindre ingrepp skrivs i större utsträckning ut snabbt, medan de patienter som finns kvar på vårdavdelningarna oftare är äldre, skörare och mer vårdkrävande. Många behöver omfattande hjälp och ibland dubbelbemanning. Det innebär att kortare vårdtider inte nödvändigtvis betyder mindre arbete för personalen på avdelningarna – tvärtom koncentreras en större del av arbetet till patienter med omfattande omsorgsbehov.
Här syns arbetsintensifieringen mycket konkret. Undersköterskans arbetsdag består inte bara av ett visst antal timmar utan av hur mycket arbete som måste utföras under dessa timmar. När patienterna blir mer vårdkrävande, schemat pressas och extrapass måste fyllas blir mer fysisk och psykisk arbetsinsats nödvändig för att hålla samma verksamhet igång. Att personalen dessutom förväntas vara nåbar på sin lediga tid suddar ut gränsen mellan arbetstid och den tid som egentligen ska användas till återhämtning.
När en erfaren undersköterska till slut lämnar försvinner heller inte arbetsuppgifterna. De överförs till dem som är kvar. Samtidigt ska samma personal introducera nya undersköterskor och hjälpa till med upplärningen av nyanställda sjuksköterskor. Personalomsättningen skapar därmed sin egen förstärkande effekt: hög belastning bidrar till att erfaren arbetskraft försvinner, vilket ökar belastningen ytterligare för dem som stannar.
Undersköterskornas situation visar också något grundläggande om vårdens beroende av arbetarnas kunskap. Erfarenheten som byggts upp under år av arbete går inte att ersätta genom att en vakant tjänst bara fylls med ett nytt namn på schemat. När denna kompetens försvinner blir konsekvensen märkbar både för arbetskamraterna och patienterna. Ändå är det just denna yrkesgrupp som, enligt Kommunal, hamnat i skymundan när personalflykten från Region Uppsala diskuterats. Vården kan inte fungera utan deras arbete, men det är först när de slutar i stora antal som deras betydelse blir svår att bortse från.
