VAL 2022 – VALKRÖNIKA Arbetaren skapar värde genom sitt arbete. En liten del av detta värde får arbetaren i lön. Det andra finns i hopsamlad rikedom som är resultatet av att arbetsköparen, kapitalisten, tar hand om resten. Detta insamlande, eller detta avdrag från värdet, är stöld i klarspråk. Naturligtvis är detta en laglig och juridiskt garanterad stöld. Därför liknar det inte alls det som vanligen kallas stöld.
Kapitalisten är ingen tjuv i egentlig mening. Tvärtom kan hen betrakta sig själv som en helt ärlig person och kan vara det enligt alla kapitalistiska normer. Om inte kapitalistens företag är direkt eller indirekt kopplat till maffian kan ägaren anses vara en ärlig person och sova utan dåligt samvete.
Den stackars människan lärde sig aldrig att en kapitalists status automatiskt, och oavsett personens egen vilja, också innebär en tjuvs status. Med andra ord satte hen sig inte ner för att tänka på källan till rikedom, som många filosofer före Marx och naturligtvis som Marx själv. Det vill säga hur det kan hända att pengar ackumuleras, vilka lagarna är som får kapitalet att ackumuleras och växa, teoretiskt sett till oändlighet.
Detta skulle inte hända ifall att vi fick betalt för hela värdet av det skapade arbetet (som vi såg behåller arbetsgivaren ju alltid en del av de pengar som han borde betala oss för det arbete eller den tjänst som vi utfört). Inget utfört arbete betalas någonsin i sin helhet, oavsett hur hög lönen kan vara. De högavlönade utnyttjas också. Men de kommer att vara de sista som uppfattar det.
Varje ersättning med månadslön eller med dagslön eller med timlön är en källa till rikedom för arbetsgivaren. Så länge det finns avlönat arbete kommer det nödvändigtvis att finnas rikedom.
När rikedom ackumuleras i privata händer kallas produktionssättet, det sätt som alla varor och tjänster framställs och konsumeras på, kapitalistiskt. Det är tjuvarnas system. När rikedom ackumuleras av staten eller samhället kallas produktionssättet socialistiskt –förutsatt förstås att det handlar om en stat som skapats av och som kontrolleras av de arbetande människorna.
När ingen rikedom ackumuleras av någon, det vill säga när alla konsumerar enligt sina behov och gemensamt administrerar en reserv för ”nödens tid”, kallas produktionssättet kommunistiskt. Detta system är ett ideal för framtiden och långt ifrån utopiskt, som Marx visade.
Det är det systemet och det samhället som SKP kämpar för. Den kampen måste stödjas i det kommande valet också – att rösta på SKP är ett första litet steg på vägen till socialismen och det slutliga målet, det klasslösa kommunistiska samhället vid horisonten. Kasta inte bort din röst. Stöd inte tjuvarnas system!
Panos Alepliotis
