KRÖNIKA Härom kvällen tittade jag på Jills Veranda där David Ritschard gästade. Trots vissa föraningar blev det avsnittet inte helt som förväntat och kvar i mitt huvud surrade tankarna runt frågan om vad det finns för ork kvar när livspusslet har krävt sitt.
I slutet av förra året befann jag mig på Broken Dreams i Borlänge på en konsert med David Ritschard. Countryartisten från södra Stockholm hade fått genomslag med sin andra skiva och jag, som många andra, sveptes med. De jag träffade på spelningen säger en del om David Ritschards skapande. Publiken verkade ha en slagsida åt vänster, liksom texterna som framfördes av ”Sveriges Johnny utan Cash”. David Ritschard skildrar ofta arbetarverkligheten, något som i själva verket inte behöver vara en ”röd”, ”vänster” eller socialistisk handling, men när någon sjunger ”37 minuter obetald övertid […] 37 minuter har nån stulit av mitt liv” har han min uppmärksamhet. Speciellt om han kan köra en skurmaskin.
På Broken Dreams berättade David Ritschard om en sjukhusvistelse i Alabama och delar av konserten behövde han sjunga sittandes på en pall. Anledningen blev klar för mig när jag tittade på avsnittet av Jills Veranda som han gästade. En trött David Ritschard, som äntligen har kunnat säga upp sig på Systembolaget för att fokusera på sin musik, anländer hos Jill Johnsson i Nashville, Tennessee 2022 – någon gång innan han sedan ger sig ut på turné i Sverige, där han besöker Borlänge, bland andra städer, och får mig och andra masar och kullor att sjunga ”Söder om Slussen hör jag hemma!”
I Jills veranda ska drömmar gå i uppfyllelse och David Ritschard får chansen att träffa Georgette, dotter til hans idol George Jones, och Tammy Wynetter. När han, Jill Johnsson och Georgette Jones ska spela in en av George Jones låtar har David Ritschard inga krafter över för att klara av det. Vi får på TV se det ögonblick när en man går in i väggen, ögonblicket där energireserverna helt tar slut. I det här fallet inte i vardagens arbete som det så ofta vill bli, utan under vad som skulle ha varit en seger under framgångens väg.
Kulturarbetare som har kunnat berika mitt liv, trots att de har behövt försörja sig med helt vanligt löneslaveri bredvid skapandet, har en speciell plats i mitt hjärta. Att jobba sina 40 timmar, sköta hem och familj, men ändå ha både tid och energi över för att skriva en låt, eller ett kapitel till en roman, eller vad som helst, är för mig oerhört imponerande. För övrigt är de här människorna de som verkligen skulle kunna förstå och, i sitt skapande, representera det arbetande folket.
För många av oss blir det inget över för skapande när dagens plikter är avslutade. Även utan skrivande och skapande på fritiden kan jobbets slit och släp räcka för att utmattning ska vara ett verkligt hot för många. Drömmen om ett meningsfullt arbetsliv och en givande fritid förblir en dröm för alltför många under kapitalismen. Men det är i drömmen om socialismen och dess historiska verklighet där hoppet om ett värdefullt liv går att hitta. I ett ekonomiskt system utformat för att tillfredsställa folkets behov, istället för det nuvarande kapitalistiska systemet, under vilket musten sugs ur oss för ett fåtal människors profiter.
Karl Gunnarsson
