FACKLIGT Efter att strejken hade avblåsts och att ett avtal mellan Seko och arbetsköparen Almega Tågföretagen hade förhandlats fram har det framkommit att Sekos ordinarie ombudsmän, de förtroendevalda Carolin Evander och Thomas Gorin Weijmer, hade bytts ut mot samarbetsvilliga förhandlare; Gabriella Lavecchia och Ulrika Eriksson.
Lavecchia och Eriksson struntade i de krav som hade arbetats fram bland klubbarna, styrelse och medlemmarna och gjorde upp med arbetsköparen. Detta var ett svek mot medlemmarna. Missnöjet var och är enormt stort. Över 20 fackklubbar kräver nu att de ansvariga inom förbundsstyrelsen skall avgå.
I en intervju med Sekotidningen säger Lavecchia så här:
”Förhandlingsdelegationen var enig om att en överenskommelse som låg på bordet var bättre än strejk.” Det var en överenskommelse som inte alls stämde överens med det som hade arbetats fram bland klubbarna. Men ändå ansåg Lavecchia och Eriksson att detta var bättre än en strejk. I och med att de undertecknade en överenskommelse – med en förhandlingsdelegation som hade bytts ut och som inte hade godkänts av Sekos medlemmar – begick de ett övertramp mot det som hade beslutats av klubbarna och medlemmarna.
Bedömningar, tro och samarbetsvilja istället för medlemsdemokrati
Lavecchia igen: ”Men min bedömning är att vi fick till ett bättre avtal utan strejk.” Det är klubbarna och medlemmarna som ska bedöma detta – och inte Lavecchia enskilt. Det är så demokratin funkar. Man sätter sig inte över demokratin, särskilt inte om ombudsmännen inte är de som klubbarna hade sänt, och beslutar efter sina egna bedömningar utan man diskuterar detta med klubbarna och medlemmarna först.
Hos Sekomedlemmarna och arbetare var stridsviljan god och de var beredda att ta upp fighten med arbetsköparen, stridsviljan har inte varit bättre än vad den är nu. Så hade det verkligen blivit ett bättre avtal utan strejk? Framtiden kan ingen sia om, och inte heller om ’om’ inte fanns. Men sannolikt hade det blivit ett bättre avtal om strejken hade genomförts som planerat.
Lavecchia: ”Jag tror att stridsviljan från Svenskt Näringsliv hade varit ganska god.” Om igen; det är inte upp till Lavecchia att ’tro’. Tro gör man i kyrkan. Det är upp till klubbarna och medlemmarna som ska göra den analysen och inte Lavecchia.
Gabriella Lavecchia är medlem i Socialdemokraterna och sitter i deras partistyrelse. Så det är klart att hon såg gärna till att strejken inte blev av. Att socialdemokraterna går i armkrok med kapitalistklassen är väl grundat bland medlemmarna och partistyrelse.
Den andra förhandlaren Ulrika Eriksson kommer från Postnord. Har Eriksson överhuvudtaget någon erfarenhet av spårtrafiken och hur arbetarna mår?
Kerstin Stigsson
