EKA Med anledning av att 80 år har gått sedan segern över fascismen, när den sovjetiska Röda armén intog Berlin, höll Europeisk Kommunistisk Aktion (EKA) möte idag i Berlin på temat “80 år sedan folkens antifascistiska seger. 9 maj är en uppmaning till kamp, att göra motstånd och att segra”. Partierna enades under mötet om ett gemensamt uttalande om segerdagen 9 maj, som finns att läsa i sin helhet i svensk översättning längre ner i artikeln.
Före mötet samlades de närvarande partiernas delegater vid det sovjetiska krigsminnesmärket i Treptower Park för att hedra den stora antifascistiska segerns hjältar. När mötet sedan inleddes var det Greklands Kommunistiska Partis (KKE) generalsekreterare Dimitris Koutsoumbas som höll det första talet. I sin förklaring av fascismens karaktär tog han hjälp av Bertolt Brecht med detta citat: ”Fascismen kan endast bekämpas som kapitalism, i dess mest nakna, skamlösa, förtryckande och förrädiska form. Hur kan någon tala sanning om fascismen, som han motsätter sig, om han inte är beredd att tala ut mot kapitalismen, som frambringar den?”
Generalsekreterare Koutsoumbas fortsatte med att varna för att falska paralleller och förenklade uppdelningar mellan ”fascistiska” och ”demokratiska” borgerliga stater skapar förvirring och försvagar klasskampen. Vissa jämför dagens Kina med Sovjetunionen under andra världskriget, trots att Kina sedan länge är en kapitalistisk makt inom det imperialistiska systemet. Att skilja ut vissa imperialistiska makter som ”fascistiska” döljer fascismens verkliga grund i monopolkapitalismen och leder till skadliga allianser med delar av borgarklassen, vilket avväpnar den kommunistiska rörelsen.
SKP representerades på mötet av partites internationella sekreterare Karl Gunnarsson. I sitt bidrag, vilket har publiceras tidigare på Riktpunkt, lyfte han fram att segern över fascismen “…var en seger för socialismen i mer än en bemärkelse. Den sovjetiska ledningen visste att det bara var en tidsfråga innan de kapitalistiska staterna skulle försöka sätta stopp för den revolutionära socialistiska arbetarstaten. Tredje rikets invasion var ett försök till kolonisering och folkmord, och att slå tillbaka den var en fråga om överlevnad – både för det sovjetiska folket och för den första socialistiska staten. Detta hade varit omöjligt om inte Sovjetunionens Kommunistiska Partis ekonomiska politik hade lyckats industrialisera landet i en skala och takt som saknade motstycke.”
Vid mötets slut antog EKA-partierna enhälligt uttalandet som publiceras nedan.
Gemensamt uttalande från EKA-partierna: 80 år sedan folkens antifascistiska seger. 9 maj är en uppmaning till kamp, att göra motstånd och att segra
Den 9 maj 2025 är det 80 år sedan den stora antifascistiska segern, då Nazityskland kapitulerade och världens folk tvingade fascismen på knä över hela Europa genom den avgörande insats Röda armén och Sovjetunionen, under ledning av Allunionones Kommunistiska Parti (bolsjevikerna), gjorde som organisatör och inspiratör för denna kamp. Detta var inte enbart en militär seger. Det var en triumf för arbetarklassen, för kommunister och partisaner, för vanliga människor som genom organiserad kamp stod emot kapitalismens våldsammaste uttryck.
Sovjetunionen spelade den centrala och avgörande rollen i att besegra fascismen. Med stöd av de enorma uppoffringarna från arbetare, bönder och soldater krossade Röda armén den fascistiska krigsmaskinen. Över 27 miljoner sovjetmedborgare miste livet, miljontals av dem i direkt strid. Detta var inte ett erövringskrig, utan en befrielse genom klasskamp, förd mot ett system av organiserad terror som stöddes av monopolkapitalet.
Fascismen uppstod inte av en slump. Den växte fram ur en djup motsättning: kapitalismens behov av att bevara sin makt mitt i en växande arbetarklassrevolt. Efter Oktoberrevolutionen fruktade kapitalisterna runtom i Europa socialismens spridning. Som svar finansierade och stärkte de fascistiska krafter världen över för att krossa fackföreningar, förbjuda kommunisterna och förtrycka all form av arbetarklassmotstånd. Fascismen var inget brott med kapitalismen – den var kapitalism utan liberal fernissa, som försvarade sig med naket våld.
Över det ockuperade Europa och i andra områden under axelmakternas kontroll organiserade arbetarklassen underjordiska nätverk, väpnat motstånd, uppror och massmobiliseringar. Deras kamp var internationalistisk och antiimperialistisk. Ändå har de imperialistiska makter som till en början blidkade eller samarbetade med fascismen, försökt sudda ut detta arv. Historien är tydlig: utan Sovjetunionen och den internationella kommunistiska rörelsen skulle fascismen inte ha besegrats.
Krigets slut innebar endast en illusion av fred och rättvisa och dolde fortsatt våld, exploatering och ojämlikhet. Även om de fascistiska arméerna besegrades, omgrupperade den härskande kapitalistklassen sig snabbt. Den gick från öppen fascism till nya, förklädda former av imperialistisk dominans. Nazister integrerades direkt in i NATO och olika underrättelsetjänster, mest ökänt genom Operation Paperclip, där nazistiska vetenskapsmän överfördes till USA:s militär- och rymdprogram, och Gladio, NATO:s hemliga paramilitära nätverk som beväpnade och skyddade fascistgrupper i Europa för att slå ner kommunistiska och fackliga rörelser världen över. Antikoloniala rörelser – från Vietnam till Algeriet – bekämpades med brutal kraft av samma makter som påstod sig stå för frihet.
Denna efterkrigstidens imperialistiska offensiv var ingen historisk olycka. Den avslöjade kapitalets ständiga klassintressen: att återta kontrollen, slå ner revolutionen och bevara global dominans. Än i dag fortsätter samma klasskrafter sin offensiv – inte bara genom krig och exploatering, utan genom historieförfalskning.
Den 9 maj har av EU cyniskt döpts om till ”Europadagen” i ett försök att skära av händelsen från dess revolutionära rötter inom arbetarklassen. En samordnad kampanj av historierevisionism pågår, en som kontrahistoriskt likställer fascism med kommunism, raderar ut den Röda armén och framställer NATO och EU som arvtagare till antifascistiska värden. Detta är inte att minnas – det är ideologisk krigföring i syfte att avväpna framtida generationer.
Samtidigt ser vi hur reaktionära krafter med fascistiska rötter vinner mark över hela Europa. Detta är inte ett spontant uppträdande hot, utan ett verktyg för den härskande klassen. I tider av kris främjar borgarklassen reaktionära krafter som ett medel för att kontrollera folkligt motstånd. Migranter görs till syndabockar. Antikommunistiska lagar stiftas. Solidaritet med Palestina kriminaliseras. Samma krafter som en gång stärkte fascismen utövar nu repression och antikommunistiskt våld i nya former.
Åttio år senare är lärdomen från den 9 maj inte en fråga om det förflutna. De motsättningar som gav upphov till fascismen – en kapitalism i kris, förtryckandet av revolutionen, imperialistiska krig – består än i dag. Kampen mot fascism måste därför förankras i kampen mot det system som föder den. Antifascism som inte utmanar kapitalismen blir med tiden en del av systemet. Sann antifascism är klassbaserad, internationalistisk och kämpar mot kapitalism – för arbetarklassens makt, socialismen-kommunismen.
Ingenstans är detta tydligare än i kriget i Ukraina. Det är en konflikt mellan imperialistiska block som tävlar om dominans, kontroll över marknader och naturresurser. NATO, EU och USA beväpnar ett kapitalistiskt styre i Ukraina samtidigt som de förhärligar nynazistiska formationer som Azovbataljonen. Samtidigt tillägnar sig Rysslands kapitalistiska stat Sovjetunionens symboler för att dölja sina egna imperialistiska ambitioner, samtidigt som den undertrycker antikrigsprotester och utnyttjar det prosovjetiska medvetandet som fortfarande är starkt i den ryska federationen och andra postsovjetiska republiker.
Båda sidor använder historien som ett vapen för att rättfärdiga aggression. Båda företräder kapitalets intressen. Arbetarklassen har inget att vinna på detta krig. Den enda principiella hållningen är att motsätta sig alla imperialistiska läger och bygga arbetarklassens oberoende makt – en självständig politisk kamp för att störta kapitalets makt.
För att verkligen förstå segerdagen den 9 maj måste vi se till den klasskamp och de materiella villkor som formade den. Det visar att de krafter som födde fascismen och deltog i kriget fortfarande försvarar monopolens intressen i dag. Den antifascistiska segern 1945 vanns inte genom neutralitet eller parlamentariska vädjanden – den vanns genom revolutionär kamp, smidd i skyttegravar, fabriker och partisanfronter. I dag, när EU militariseras, migrationspolitiken skärps och motstånd kriminaliseras, vässas åter klassherraväldets forna verktyg. En verklig antiimperialistisk och antikrigsrörelse får inte grunda sig i moralistiska vädjanden, utan måste byggas i materiell verklighet. Fred kan inte existera under imperialismen. Nedrustning kan inte komma inifrån NATO. Rättvisa kan inte växa ur ett system byggt på exploatering. Endast en rörelse rotad i arbetarklassens behov och kraft, grundad på kommunistiska principer och arbetarklassens organisering, kan stå för sanningen och kämpa för verklig befrielse.
Fascismen är inte ett historiskt undantag, den är kapitalismen i förfall, vilken vänder sig till terror för att bevara sig själv. För att besegra den på nytt måste vi besegra det system som ger den näring. Det innebär att bygga klassmakt genom kollektiv organisering av arbetare, ungdomar, migranter och alla förtryckta folk i en enad front mot imperialism, krig och exploatering. Det innebär att stärka de kommunistiska partier som verkligen representerar arbetarklassens intressen och leder kampen mot imperialism och utsugning.
Den 9 maj måste återtas – inte som ett vagt firande av ”fred”, utan som en dag för politisk klarhet och kollektivt minne. Vi måste lära ut dess sanning, hedra dess stupade kamrater och lära oss av dess motsättningar. Historien är inte neutral, den formas i klasskamp. De krafter som förvränger det förflutna gör det för att forma framtiden i sitt intresse. Det får vi inte tillåta.
När de imperialistiska makterna förbereder nya krig och kapitalet fördjupar sitt grepp om alla aspekter av livet är vår uppgift akut. De förhållanden som gav upphov till fascismen återuppstår, eftersom det system som födde dem aldrig avvecklades. Men även folket kämpar. Kapitalismens motsättningar skärps. Nya generationer går in i kampen. Låt oss minnas genom handling. Låt oss minnas genom organisering. Låt den 9 maj inte bara vara en minnesdag – utan en uppmaning till kamp, till att göra motstånd och att segra.
