Skattemyndigheten avslöjar extremt inkomstgap i Israel – toppen tar nästan hälften

UTRIKES Israels skattemyndighet har offentliggjort statistik över inkomstfördelningen för 2022 som visar en djup koncentration av rikedom och kapitalinkomster. Enligt uppgifterna samlar de 10 procent rikaste ihop omkring 45 procent av alla inkomster i landet, medan den fattigaste halvan bara står för cirka 10–11 procent av den samlade inkomsten.

Skillnaden syns också i nivåerna för hushållens månadsinkomster. Skattemyndighetens genomgång pekar på att ett hushåll i den rikaste tiondelen i genomsnitt hade runt 94 000 shekel i månaden, en siffra som ligger långt över Centralbyråns tidigare uppskattningar baserade på enkätdata. En förklaring som lyfts är att skattedata fångar upp verkliga deklarationer och engångs- samt kapitalvinster som ofta missas i intervjubaserad statistik.

Inkomsternas sammansättning skiljer dessutom skarpt mellan klasserna. På nationell nivå kommer ungefär 17 procent av inkomsterna från kapital, men i den rikaste tiondelen utgör kapitalinkomster en betydligt större andel. Bland den allra rikaste procenten dominerar kapitalet ännu tydligare, vilket visar hur den ekonomiska makten i ökande grad vilar på ägande snarare än arbete.

Skattemyndigheten noterar samtidigt att den bild som framträder troligen fortfarande underskattar ojämlikheten, eftersom indirekta skatter och vissa typer av icke beskattade inkomster inte fångas fullt ut. Trots dessa begränsningar pekar rapporteringen mot att Israel fortsatt ligger i det övre skiktet av ojämlika höginkomstländer.

Blodigt folkmord som döljer klassplundringen bakom nationalistisk fanfar

Här framträder den nakna sanningen: medan kapitalets ägareliten tassar runt med skatteplanering och kapitalvinster, driver samma klass ett brottsligt och blodigt folkmord som döljer klassplundringen bakom nationalistisk fanfar. Folkmordet i Palestina används för att splittra och distrahera – men varken den israeliska eller palestinska arbetaren är fienden. Fienden är kapitalet på båda sidor: bankerna, vapenkoncernerna och oligarkerna som tjänar på bombplan, blockader och billig arbetskraft. Ojämlikheten i siffrorna ovan är därför inte ”en social fråga” vid sidan av kriget – den är krigets motor. Uppgiften är klar: bryt den chauvinistiska dimridån, bygg klassolidaritet över murar och gränser, vägra bli kanonmat och billig arbetskraft, och rikta elden politiskt mot ägandets makt – för bröd, fred och arbetarmakt.

Skriv ut