UTRIKES FACKLIGT Internationella fackliga samorganisationen ITUC globala rättighetsindex för 2026 visar en fortsatt försämring av arbetarnas rättigheter i världen. Särskilt avslöjande är att även länder som gärna framställer sig som ”utvecklade demokratier” nu pekas ut för allvarliga angrepp på fackliga och demokratiska rättigheter.
USA har för första gången placerats på ITUC särskilda bevakningslista. Landet får betyg 4 i indexet, vilket innebär systematiska kränkningar av arbetarnas rättigheter. Bakgrunden är bland annat inskränkningar i kollektivavtalsrätten, angrepp på facklig organisering och repression mot strejkande arbetare. Frankrike har samtidigt försämrats från betyg 2 till 3, efter hårda begränsningar av demonstrationer och angrepp mot fackliga aktivister.
Detta slår hål på den borgerliga myten om att arbetarrättens kris främst hör hemma i så kallade ”auktoritära” eller ”underutvecklade” länder. Angreppen sker nu öppet i imperialismens centrum. När kapitalets behov kräver det, visar även de liberala demokratierna sin klasskaraktär. Rätten att organisera sig, strejka och protestera försvaras bara så länge den inte på allvar hotar kapitalets makt.
ITUC pekar också på en bredare utveckling: fackliga ledare utsätts för rättsliga och fysiska attacker, digital övervakning används för att stoppa organisering, och regeringar kör över fackliga organisationer när arbetsmarknadslagstiftning skrivs om. Detta är ingen tillfällig avvikelse, utan en del av kapitalets offensiv i en period av kris, militarisering och hårdnande internationell konkurrens.
När arbetsköpare och regeringar talar om ”flexibilitet”, ”modernisering” och ”ansvar” betyder det i praktiken att arbetarklassen ska förlora skydd, rättigheter och kollektiv styrka. Samma klass som skapar värdena ska samtidigt hindras från att organisera sig för att försvara sin del av dem.
Att USA och Frankrike nu pekas ut visar därför något grundläggande: borgerlig demokrati har alltid en gräns där kapitalets intressen börjar. När arbetarklassen använder sina rättigheter som verkliga kampmedel, svarar staten och kapitalet med lagar, polis, domstolar och övervakning.
Arbetarrätten har aldrig varit en gåva från kapitalet. Den har vunnits genom kamp och måste försvaras genom kamp. Därför är den globala försämringen inte bara en juridisk fråga, utan en klassfråga. Arbetarklassen måste svara med starkare organisering, internationell solidaritet och konsekvent försvar av strejkrätten och föreningsfriheten.
