När fackföreningar med nära band till det socialdemokratiska partiet skall kommentera den stora gruvstrejken i malmfälten så kan man inte nog betona vilken enorm seger det var för hela den svenska arbetarklassen. Det var den stora gruvstrejken i malmfälten som tjänade som murbräcka för den nya lagstiftning som kom att reglera arbetsmarknaden. Man försöker också påskina att man helhjärtat och hela tiden gav sitt fulla stöd till de kämpande gruvarbetarna. Sanningen är ju precis tvärtom, från socialdemokratiskt håll lades all energi från och med strejkens dag 1 på att splittra och sabotera strejken. Inte ens gruvarbetarnas eget fackförbund Gruv hade mod nog att stödja strejken. Allt detta och mycket därtill har de moderna sossarna glömt samt att de hoppas att alla andra också glömt vad som hände.
På exakt samma sätt som SAP skrivit om sin historia när det gäller gruvstrejken har f.d. kpml ® gjort när det gäller den stora seger Vietnams folk vann över USA för i dagarna 40 år sedan.
Kpml(r) låtsas i tal och skrift som att partiet var en del av den enorma solidaritetsrörelse som fanns i Sverige för Vietnams folk. I själva verket var det precis tvärtom. Kpml(r) gjorde sitt yttersta för att hela tiden splittra och förlama Vietnamrörelsen. Vi som stod på torget med insamlingsbössor för Vietnams folk och sålde Vietnambulletinen hånades och förlöjligades hela tiden från de sanna revolutionärerna från kpml(r) . Antingen var vi representanter för socialimperialismen (kpml(r):s benämning på Sovjetunionen) eller så var vi bara vanliga småborgare som endast var värda förakt.
Kpml(r) som själva var de enda som begrep vad som skulle göras startade sålunda en egen och revolutionär solidaritetsrörelse och där stod man inte ut med fjantet om solidaritet på Vietnams folks villkor, kpml(r) visste precis vad Vietnams folk behövde och det var en luftvärnskanon. Hur och var man hade tänkt sig att köpa luftvärnskanonen framgick aldrig.
Det hela blev inte lättare för de sanna revolutionärerna när det framgick att Vietnams folk fick de vapen de behövde från de socialistiska länderna med Sovjetunionen i spetsen. Att skjuta ner de amerikanska jättebombplanen B 52 skulle vara en omöjlighet men de stridande FNL- förbanden hade de vapen som behövdes och sköt därför ner dessa. När kpml(r) insåg att man inte längre kunde bortse från de socialistiska ländernas avgörande betydelse för FNL:s seger över USA, då var det inte längre tal om solidaritet med Vietnams folk. De var lakejer åt socialimperialismen och därför värda allt förakt. Då blev det dags att byta fot och nu gällde det att mobilisera allt stöd åt Pol Pot i Kampuchea och därmed folkmordet som skedde.
Men nu är det historia och liksom sossarna hoppas kpml(r) att vi som var med drabbats av kollektiv minnesförlust men det har vi alltså inte.
Lars Lundberg
