Följande insändare av undertecknad publicerad i Örnsköldsviks Allehanda (ÖA) 28 november följdes av repliker från högsta kapitalistnivå. Direktör Bäckströms repliker i kursiv stil.
Bemanningsföretagen – inget ljus i mörker för anställda
Bemanningsföretagen har som sin uppgift att säkerställa en fortsatt väl fungerande och expanderande arbetsmarknad brukar det heta.
Att företagen är nöjda med att snabbt och lätt få tag på arbetskraft som man bara behöver betala per timme är absolut inget konstigt, och visst finns det arbetare som trivs med sin situation som bemanningsanställd.
Men den stora frågan är på vilket sätt bemanningsföretagen påverkar arbetsmarknaden och förhållandet mellan arbetsköpare och arbetare. Systemets bidrag till arbetsmarknaden är snarare att arbetarna får betala företagens krav på flexibilitet med sin anställningstrygghet. Den som är anställd via ett bemanningsföretag kan när som helst få veta att man inte är välkommen till arbetsplatsen nästa dag. Om kundföretaget är missnöjt med en arbetare kan de helt sonika bara be om att få byta ut densamme hos bemanningsföretaget. Det är inte många som höjer röster om missförhållanden på en sådan arbetsplats.
Dessa blir ett B-lag på arbetsplatsen. Det leder till splittring och försvårar sammanhållningen på arbetsplatsen. Den fackliga organiseringen försvagas och försvårar kampen om principen att alla som behövs på en arbetsplats ska ha rätt till tillsvidareanställning på heltid.
Otryggheten visar sig också i att en bemanningsanställd går miste om sin garantilön om den tackar ja till ett kortare inhopp. I praktiken kan det gå till så att arbetaren är bunden vid telefonen i väntan på jobb i sju timmar för att sedan bli uppringd och utkallad för ett jobb på åtta timmar, men bara få betalt för de åtta timmarna trots att man alltså varit tillgänglig i femton timmar
Bemanningsföretagen skapar också facklig splittring på arbetsplatserna. De fastanställda kan vara medlemmar i ett fackförbund och de bemanningsanställda i ett annat. När de anställda på en arbetsplats inte är med i samma fackförening, enligt den så kallade industriförbundsprincipen, försvagas den fackliga enheten mellan arbetarna och därmed förutsättningarna för att bedriva kollektiv kamp.
Det var insikten om detta som gjorde att man redan i arbetarrörelsens barndom kämpade för ett förbud av privata arbetsförmedlingar. Först på 1940-talet infördes ett totalförbud, ett förbud som upphävdes av den borgerliga regeringen under Carl Bildt 1993.
Den socialdemokratiska regeringen som tog över efter valet 1994 valde att inte röra den nya lagen och lämnade fältet fritt för bemanningsbranschen att växa på bekostnad av seriösa anställningar.
• Bemanningsbranschen skapar splittring och otrygghet på arbetsplatserna
• Bemanningsföretagen stärker sitt grepp om arbetsmarknaden men utvecklingen går att stoppa, fast då krävs kamp!
Mats Hedell
Örnsköldsvik
Höge Vederbörande Herr Förbundsdirektör i Bemanningsföretagen Henrik Bäckström svarade följande i ÖA 3 dec
Mats Hedell påstår (ÖA 27/11) att anställningar i bemanningsbranschen är otrygga. Argumenten innehåller flera faktafel, och tesen faller samman vid närmare granskning. Bemanningsbranschen är troligen den mest välreglerade i landet, med trygghet för sina anställda som ingen annan kan uppvisa.
Hedell påstår att sämre villkor och avsaknad av arbetsrättsliga regler beskriver bemanningsbranschen. Som förbundsdirektör för Bemanningsföretagen, bemanningsföretagarnas medlemsorganisation, måste jag nu komma med några rättelser. Anställningarna i bemanningsbranschen är generellt tryggare än på arbetsmarknaden i stort. Heltid är reglerat i kollektivavtalet med LO-förbunden, och de har också konstaterat att bemanningsbranschen minskar antalet otrygga anställningar.
Bland de bemanningsanställda som helhet är hela 97 procent kollektivavtalsanslutna, att jämföra med 88 procent på den totala arbetsmarknaden. De kollektivavtal som gäller är framförhandlade helt i den svenska modellens anda. Bemanningsföretagen betalar en garantilön om det inte finns något kunduppdrag och söker samtidigt nya uppdrag till sin anställde. I motsvarande situation skulle en anställd i ett kundföretag bli uppsagd och tvingas ge sig ut att leta nytt jobb på egen hand.
Senaste medarbetarundersökningen (2015) visar att över 80 procent är mycket eller ganska nöjda med sitt jobb. En tredjedel kom från arbetslöshet, och branschen anställer även fler unga och utlandsfödda än övriga branscher i Sverige.
Många kundföretag skulle tvingas tacka nej till uppdrag eller förlägga dem utomlands, eller anställda på visstid om möjligheten till inhyrning försvann. Arbetsmarknaden har förändrats med digitalisering och globalisering. Men i den förändringen står bemanningsbranschen för viktiga värden: En välreglerad, välfungerande bransch som skapar fler jobbmöjligheter, insteg på arbetsmarknaden, minskat utrymme för oseriösa aktörer, minskat antal visstidsanställningar, och att svensk industri stärks i den globala konkurrensen.
Henrik Bäckström,
Förbundsdirektör
Bemanningsföretagen
Därefter följde mitt genmäle i ÖA den 4 december
Bemanningsföretagen förhindrar facklig sammanhållning, replik till Förbundsdirektör Henrik Bäckström
Tack för din snabba replik på min insändare från den 27 november, men du missade en del av mitt budskap.
Jag skrev bland annat: ”Att företagen är nöjda med att snabbt och lätt få tag på arbetskraft som man bara behöver betala per timme är förstås inget konstigt. Och visst finns det arbetare som trivs med sin situation som bemanningsanställd.” För så är det otvivelaktigt, fast inte för alla anställda.
Vad jag tvivlar på är att någon trivs med att vara bunden vid telefonen i väntan på jobb i sju timmar och sedan kan bli utkallad för ett jobb på kanske upp till åtta timmar,
Dels det faktum att, precis som jag skrev, så är de bemanningsanställda så gott som alltid medlemmar i andra fack än sina kamrater på företaget de är stationerade på.
Detta splittrar och försvårar sammanhållningen i kampen för drägligare förhållanden på arbetsplatsen samt de individuella lönesamtal som varje seriös arbetsgivare är skyldig att ha med de anställda.
”Den fackliga organiseringen försvagas och vi måste försvara principen att alla som behövs på en arbetsplats ska ha rätt till tillsvidareanställning på heltid på denna arbetsplats.”
Så stod det i en motion till Byggnads kongress 2014 som liksom en liknande motion vid IF Metalls kongress krävde att fackförbunden ska kämpa för ett nytt förbud av bemanningsföretag.
De samförståndsinriktade ledningarna inom IF Metall och Byggnads lyckades avstyra förbudskravet men liknande motioner kommer på Kommunals kongress nästa år.
2014 arbetade cirka 1,5 procent av de sysselsatta i ett bemanningsföretag. Inom 10 år beräknas branschen utgöra cirka 5 procent av arbetsmarknaden (Källa www.transport.se/branscher/Bemanningsanstalld/. Utvecklingen går att stoppa men då krävs det kamp – med eller utan LO-facken.
Detta är förmodligen inget problem för direktör Henrik Bäckström, men för den bemanningsanställde som i många fall mindre än 10 kronor mindre per timme i lön än de ordinarie anställda känns det nog inte lika bra.
Högermannen och Förbundsdirektör Bäckström slog tillbaks med en högersmocka den 5 december, men som vi kommunister känner till sedan länge så slår en rak vänster ut högern. Så här avslutade han vårt replikskifte:
Okunskap färgar Hedells argument mot bemanningsbranschen
Svar till Mats Hedell, ”Det krävs kamp för att stoppa utvecklingen”, Ordet fritt 3 december.
Mats Hedell anser att jag missade hans budskap (Ordet fritt 3 december) när jag försökte bringa reda i det virrvarr av faktafel och ideologiskt färgade åsikter han tidigare framfört (Ordet fritt 27 november). Och på det spåret får jag nu fortsätta. Hedells kunskap om den värdefulla, svenska modellen och facklig organisering är för ringa för att kunna föra en debatt värd namnet.
Till att börja med kan jag till Hedells glädje informera om att de bemanningsanställda på LO-avtalet som regel tjänar mer än sina hos kunden anställda kollegor.
Som Hedell skriver kan det förekomma olika fackrepresentation på större arbetsplatser, till exempel tillhör de som administrerar ekonomin antagligen ett tjänstemannafack, och finns en kantina har den personalen ytterligare en annan facktillhörighet. Med största sannolikhet är de inhyrda medlemmar i samma fackförening som sina kollegor som jobbar direkt hos kunden, inom industrin troligtvis IF Metall. Åsikter om denna uppdelning får jag hänvisa till LO.
Rörande samtal om individuell lön är det korrekt att arbetsgivaren ska hålla sådana med sina anställda, och för inhyrda är det bemanningsföretaget.
Hedell med partikamrater ogillar bemanningsbranschen som av betingad reflex. Om de skulle ta till sig fakta skulle de se att på en arbetsmarknad som är i ständig förändring kopplat till globalisering och digitalisering, står bemanningsbranschen för – och skapar – jobb med trygga kollektivavtal och plats för alla oavsett ålder, utbildning, vart du är född eller hur långt du kommit i din karriär.
—
Finns egentligen inte så mycket att tillägga till ovanstående så jag beslöt mig att avbryta replikskiftet, fast det smärtar lite att låta Höge Vederbörande Direktör Bäckström få sista ordet. Men de reaktioner jag fått lokalt från såväl sossar som radikala liberaler tyder knappast på att jag gått förlorande ur envigen.
För oss kommunister är den stora frågan vad bemanningsföretagen gör med arbetsmarknaden och med förhållandet mellan arbetsköpare och arbetare. Som jag ser det så är bemanningsbranschens enda bidrag till arbetsmarknaden att skapa splittring och osäkerhet inom arbetarkollektivet och därmed maximera kapitalisternas profiter. Arbetare får som vanligt betala med sin trygghet för företagens flexibilitet.
Mats Hedell
