SKP-aktivisters biografier
Ur de svenska kommunisternas kaderarkiv (forts. från Riktpunkt nr. 8)
Uppgift rörande levnadsbeskrivning för ev. deltagande i kurs vid Björknäs folkhögskola med början d.20 febr.
I enlighet med partiets anvisning för levnadsbeskrivning:
Namn: Lars Harald Hansson.
född d. 30 juli 1906.
Födelseort: Sköns församling, Västernorrlands län.
Föräldrarna äro av bondesläkt. F.n. har de ej något visst yrke eller sysselsättning, utan äro i den åldern ett de inneha folkpension.
Förmögenhet saknas.
Mitt förvärvsarbete började jag år 1920, 14 år gammalliarnas vid Åsarnas Sågverks- a.b., sedermera Harvikens sågverk. Sysselsättningen var sågverks- och brädgårdsarbeten.
Nuvarande sysselsättning är tidvis skogsarbeten och tillfälligt arbete för Konsum, Åsarna, med magasinsarbete, lossning av varor, etc.
Skolunderbyggnad är folkskolans.
Militärtjänst, som värnpliktig vid Bodens ingenjörkår år 1927. Familjeförhållanden: är ogift.
Släktingarna äro mest jordbrukare, politiskt tillhöra de ej något parti, utan röstar väl i valen på något politiskt parti. Ingen innehar något partiuppdrag, annat än att en del äro fackligt organiserade, en del äro väl anslutna till skogsägarföreningen, Riksförbundet Landsbygdens folk och liknande org.
Fascister saknas.
Har ej varit i utlandet. Haft mina planer på Sovjet för ett studera landsbygdsförhållandena där, som kollektiva jordbruken, etc.
Språkkunskaperna äro inga andra än Esperanto som jag studerat och är som esperantist organiserat i Internaria Proleta Esperantister (I.P.E.)
Politisk allmänbildning:
Några partiskolor har jag ej förut deltagit i, ej hellre studiecirklar, utan har på fritid läst enstaka arbeten av Marx: kommunistiska manifestet, Lenin: Staten och revolutionen. Stalin: leninismens grundvalar och håller på just nu med P. Kerdentsev: Lenin., utg. av Arbetarkultur.
Förhållandet till partiet:
Tillhörde de närmaste åren före 1934 det socialdemokratiska partiet Åsarnas soc.dem. arbetarekommun. Denne hade då ett 70-tal medlemmar. Så kom arbetslöshetskrisen. År 1929 slog Harvikens sågverk igen driften. Arbetarna blevo arbetslösa.
De kommunala myndigheterna bedrev en slags bypolitik på så sätt ett allo ”Utsocknes” arbetare som arbetat på sågverket skulle förmås att lämna orten. En del lämnade orten, andra blevo kvar, de som blevo kvar höll på ett svälta ihjäl, de kommunala myndigheterna förvägrade dem rätten till kontantunderstöd eller annan arbetslöshetshjälp, de som äventyrs vågade begära fattigvårdunderstöd, fick förstuckna hot om att bli sända på arbetshem som lättjefulla individer, som inte dugde till ett försörja sig själv och sina familjer. En och annan fick även göra resan till Långmora, Västergård, och allt vad arbetshemmen heta.
Så blev det arbetslöshet i skogarna. Den sista chansen för många att få arbete försvann. År 1933 måste Landsfiskalen Bergs distrikt på anmodan av Länsstyrelsen i Östersund resa till Åsarna för att fullgöra ett uppdrag som fattigvårdsordförande, vid detta tillfälle måste han utanordna livsmedel på kommunens bekostnad till ett antal familjeförsörjare och ungkarlar, att dessa höll på att svälta ihjäl behövs ej omtalas. De reaktionära kommunalpamparna i kommunen, som var de styrande, visste alls ej utav någon nöd och arbetslöshet inom kommunen.
Under nådens förhållande verkade Åsarnas soc.dem. arbetarekommun. De ledande inom denna gynnades av det lilla arbete som fanns. Även de saknade känsla för sina arbetslösa kamrater. De saboterade de beslut som togs på mötena för att driva igenom hjälp åt de arbetslösa. Mötena urartade sig till trätor och personliga strider. De enskilda medlemmarna fingo själva göra sina ansatser att få arbete eller understöd. Under sådana förhållanden föddes den kommunistiska arbetarekommunen. Själv började jag, bliva leds på allt vad socialdemokrati hette, kommuninterna sparkades ut ur fackföreningarna och liknande händelser inverkade så att man började tvivla på de socialdemokratiska ledarna.
Följden blev att jag begärde utträde ur den soc.arb. kommunen, och vid ett möte därefter fick denna ytterligare ett 10-tal utträdesansökningar. Efter detta tillskrev jag Jämtlands kommunistiska partidistrikt on ett möte här, och dåvarande distriktsordföranden reste hit så vi bildade en kommun här d.31.12.1933 (Vi har nyligen firat 5 års jubileum med intagning av 3 nya medlemmar)
Den socialdemokratiska arbetarekommunen existerar inte nu, den tålde inte mer än de ovannämnda utträdesansökningarna förrän den stilla avsomnade.
Att seden skildra den kommunistiska arbetarkommunens historia kommer att bliva allt för långt, så jag inskränker mig till det faktum, att har den inte verkat för arbetarna under den tid den varat, så hade ej heller den funnits till vid nuvarande datum.
Jag har tillhört kommunen sedan den bildades. Har deltagit som ombud vid distriktets konferenser. Har varit ordr. och sekreterare nästen heln tiden sedan kommens start. Utfört en del partiarbeten som anskaffning av prenumeranter för Ny Dag, etc.
Men det stoltaste i kommunens historia är den, att den varit initiativtagare till det fackliga organisationsarbete som senare följt, det är den som skapat fram de fackföreningar som finnas här, det är den som arbetat fram kretsorganisationen och fackliga samorg. inom tingslaget. Trots att kommunen år numerärt liten.”
Till det fackliga återkommer jag senare.
Några partistrider har jag ej tagit del i, annat än att jag som ovan nämnt lämnat det socialdemokratiska partiet. Vad förhållandena till mitt eget parti äro, så vill jag framhålla, utan partiegoism, att den politik som Sveriges kommunistiska parti för, är den enda riktige vad det enhetsfronten och kampen mot krig och fascism. Vad det i övrigt gäller den enskilde medlemmens ställning till partiet så har jag den uppfattningen att partiledningens beslut och riktlinjer skall obrottsligt följas hur än delade meningar ev. kan uppstå om en viss frågas avgörande, etc.
Deltagande i offentliga livet och fackföreningarna.
Under den tid jag arbetade på sågverket så tillhörde jag avd.115 Sågverksarbetareförbundet under åren 1923-1928. På grund av driftens nedläggande upphörde avdelningen det senaste året. Under den tid jag tillhörde Sågverks, så hade jag ej något fackligt uppdrag i denna, annat än jag besökte mötena och lyssnade till vad andra yttrade.
1932 var jag med om att upptaga avd.71 Väg § Vattens verksamhet, tillhörde denna en kort tid, för att övergå till avd.15 Livsmedel i Örebro, genom att jag svarade på en annons om bagerilärling och hamnade 1 Askersund. Där fanns ingen avdelning av Livsmedel. Men behovet var stort. Lönen för den plats jag tillträdde var 5:-kr i veckan, plus mat och logi. Detta var alldeles för mycket att svälta ihjäl på. Två man arbetade i bageriet ifråga, en äldre och en yngre, den sistnämnde hade nyss sluta och hade varit anställd hos firman i 3 år, med en lön av i början endast av mat och logi, efter 2 års anställning fick han en kontant lön av 7: – kr. i veckan. Firman som tjänat sig en förmögenhet på underbetald arbetskraft avskedade helt enkelt den yngre arbetaren, då denne begärde högre lön. Mitt uppe i detta intermezzo kom jag, ovetande om förhållandena med anställningen. Hur det var började den yngre arbetaren och jag föra agitation i staden för bildandet av en sektion av Livsmedels avd. i Örebro. Kamraten var inriktad på att få till stånd en blockad mot bagerifirman vari han arbetat hos. Detta avstyrdes av en ombudsman för Livsmedel som kom till Askersund för att utreda förhållandena där. Min ställning till arbetsgivaren var emellertid ej gott, så jag avreste från platsen efter några månaders anställning, for till Stockholm för att söka något jobb, misslyckades och reste hem. När jag kom hem var det arbetslöst och dåliga förtjänster för det lilla arbete som fanns i skogarna.
Kom då ånyo med i den soc.dem. arbetarekommunen. Vid sidan av denne bildades en L.S., för vilken jag blev ordf. Tillhörde då S.A.C. till år 1938. Vid denne tid deltog Jag vid en distriktskonferens som komm.partidistriktet hade. Vid denna representerades partiledningen av Ola Persson. På konferensen kom en fråga upp ang. kommunisternas ställning till S.A.C., särskilt skogsarbetarnas ställning i denne fråga, då denna arbetaregrupp mångenstädes står splittrad mellan Skogs å Flottning och S.A.C. Det intryck jag fick av konferensens beslut i denna fråga var att kommunisterna inte skulle ha någon organisatorisk befattning med S.A.C i fackligt hänseende. Följaktligen när jag kom hem från denna konferens så började jag förbereda marken för L.S. nedläggning och medlemmarnas uppgående i Skogs å Flottning. Detta lyckades. Inom Åsarna socken finns en by som heter Storhallen och där fanns en tynande avdelning n:r 118 av Skogs& Flottning. Styrelsen för denna var socialdemokrater, och det var med misstänksamma blickar som de betraktade oss, då vi som syndikalister – kommunister begärde inträde i avdelningen. Man trodde att det var någon slags manöver från vår sida att försöka slå sönder deras lilla avdelning som de så ned så stor möda försökt att hålla ihop, alltsedan den misslyckade skogsstrejk en vid Ljungens ådal 1923-25.
Jag och mina kamrater fick emellertid inträde i avdelningen. Förhållandena inom denna blev snart gott. Avdelningens medlemsantal ökades på kort tid från 25 medlem. till 70. Avdelningen blev därför maktfaktor att räkna med vid de senare underhandlingarna med skogsbolagen. I byarna omkring Åsarna fanns det några enstaka avdelningar av Skoga och Flottning, i fjol våras tog vi initiativet för bildandet av en kretsorganisation, efter agitation från förbundets sida bildades ytterligare nya avdelningar under tiden, och nu har kretsorganisationen bildats samt har lo avdelningar på tillsammans 500 medlemmar. Vid val av kretsstyrelse fick jag befattningen som kretsens ordf. och korresp. vilket jag ännu innehar.
Organisationsidén fick djupare anklang bland massorna så började vägarbetarna att röra på sig, kamrat Hilding Rickardsson, en gammal partimedlem, kom hit på platsen, och han började agitera bland vägarbetarna, avd.71 V.o.V. i Åsarna var för liten att ensam taga upp striden not vägstyrelsen, så bildades i sommar en stödorganisation till denna, benämnd Bergs Tingslag/5 Fackliga Samorg- av SSFAF, R. L.F. och V.o.V., representerande de flesta avdelningar av Skogs & Flottning, Riksförbundet Landsbygdens Folk och Väs & Vatten inom Övre Ljungans ådal och Bergs Vägdistrikt.
Även i samorganisationens styrelse har jag plats som sekreterare och kamrat H. Rickardsson som ordf.
Det är med viss förvåning som socialdemokratiska ombudsmän kommer hit och konstaterar att det år kommunister som har ledande befattningar inom de fackliga organisationerna.
Inom avd.118 har jag vid de senaste underhandlingarna med skogsbolagen varit ombud för denna ang. förhandlingar on vinterns avverkningspriser.
Till Sundsvallsdistriktet av SSFAF står jag som rådgivande ledamot för kretsstyrelsen.
Inom andra organisationer har jag deltagit, som Åsarnas Koop. handelsförening, för vilken förening jag deltagit vid en gruppledarekurs på Birka Folkhögskola, denna kurs upptog dock mest föreläsningar och varade blott 2 dagar.
Från informerat håll Inom distriktsstyrelsen för Sundsvalls-distriktet av S.S.F.A.F., har jag fått en antydan om att få genomgå en s.k. kartellkurs som Skogs-sågverks-och pappersförbundet gemensamt brukar anordna. Man lär ha 2-3 kamrater på förslag inom detta distrikt, däribland undertecknad, försiktigtvis har men antytt att jag hade större chans om jag vore socialdemokrat att få deltaga i denna kurs. Möjligen något slags lookbete, som jag alls inte känner mig ha behov av att nappa på.
Strejker som jag deltagit är ej många, utan härröra sig från den tid jag började vare ned i fackföreningsrörelsen, och dess ha varit skogsarbetarstrejken vid Ljungans ådal 1923-25 och en tillfällig strejk vid Harvikens sågverk 1926.
Harald Hansson
