2 mars 2015: I flera dagar har alla ryska massmedier och politiska krafter diskuterat mordet på Boris Nemtsov. De debatterar om olika versioner av händelsen och spekulerar om orsaker, konsekvenser och framtidsutsikter. Uttalanden har dykt upp från praktiskt taget alla politiska partier utom det Ryska Kommunistiska Arbetarpartiet (RKRP). Därför, särskilt för vår webbplats, lät vi Viktor Tyulkin, förste sekreterare i centralkommittén för RKRP och sekreterare i centralkommittén ROT Front, kommentera händelsen.
Korrespondent: Nästan alla politiker och partier har på ett eller annat sätt uttryckt sina kondoleanser till den avlidnes anhöriga och upprördhet över mordet. Varför har ni inte gjort det?
Viktor Tyulkin: Alla borgerliga partier uttrycker sin sympati för den gode, anständige, moraliske människan Boris Nemtsov som sedan blev politiker. Även den så kallade ”oförsonliga oppositionen” bestående av Zjuganov, Kalashnikov, Charitonov, Mironov och Zhirinovsky, sade i pratshower på TV på ett eller annat sätt att de respekterade honom, samt att han fyllde en viktig roll. Vi kommer inte att ljuga, utan vi kommer att förbli ärliga. För oss är Nemtsov en klassfiende, som 1993 (under den ryska konstitutionella krisen) hysteriskt bad Tjernomyrdin att ”krossa dem, krossa Viktor Stepanovitj och krossa kommunisterna!” detta, enligt Ilyumzhinovs memoarer, tidigare president i Kalmykia. Den unge guvernören Boris Nemtsov sa att man skulle storma och avrätta de personer som fanns i det ryska Vita huset, även om det var känt att det var mestadels obeväpnade människor, däribland kvinnor och barn, i området och i rummen.
Nemtsov var, tillsammans med Jeltsin, bland de unga reformatorer som ledde landet in i krisen 1998 och därmed till stora katastrofer för hundratusentals ryska arbetarklassfamiljer. I synnerhet kom många att dö av fattigdom och sjukdomar.
Så klart finns det mer blod på hans händer. Nyligen ställde sig Nemtsov på Kievjuntans sida och gav sitt varma stöd till den ukrainska regeringens artilleribeskjutningar i Donbass där mestadels civila – barn, kvinnor och äldre- blivit offer. Därför, medan vi å enda sidan inte godkänner politiska mord eftersom de är avskyvärda, kommer vi heller inte att fälla tårar för denna usling som har förespråkat politiska mord i över 20 år. Nemtsov var vår klassfiende, och förblir så efter sin död.
Korrespondent: Vilken är din version av vad som hände, vem tjänar på att döda Nemtsov?
Viktor Tyulkin: Låt oss förenkla frågan istället ”Vem tjänar på att döda honom?”
Vi är inte trötta på att upprepa att kapitalismen som utövar sin diktatur i form av den borgerliga demokratin för att säkerställa dess hållbarhet, skapar oftast politisk konkurrens, till och med en förment oförsonlig en, stridande med varandra till gagn för den offentliga konsumtionen. Men allt detta är inom det befintliga systemet. I USA, som bekant, finns det två partier i den borgerliga klassen. I andra länder finns system för tre eller fyra partier. Numret spelar egentligen ingen roll – kärnan är densamma: att hålla allmänhetens uppmärksamhet på dessa borgerliga krafter, och att arbetstagarna inte ska ändra sin linje mot en antikapitalistisk, det vill säga välja ett proletärt alternativ.
Ur detta perspektiv är för den aktuella politiska eliten och Putin personligen, en konflikt med en opposition i form av högerextrema, pro-Jeltsin styrkor gynnsam. Det är fördelaktigt att visa allmänheten att de som nu motsätter sig presidentens makt är Jeltsins, Tjubajs, Gaidars arvtagare, ideologer med privatiseringspolitik som leds och får sina instruktionerna från det amerikanska utrikesdepartementet. De säger att detta är den” verkliga oppositionen”. Det stämmer inte. I stort hjälper Nemtsovs död till att laga och säkra denna snedvridna bild av den politiska verkligheten i det allmänna medvetandet.
På grund av denna händelse kommer högerkrafter att konsolideras i hela ryska riket, sammanslås och gå ut på gatorna i Moskva med cirka 50 000 personer, och förklara sig vara den största och den enda oppositionen framför sina västerländska finansiärer. Kreml och Putinvänliga styrkor har återigen beviset och möjligheten till att visa att det finns en verklig risk för en orange revolution och Maidankaos. Och de använder detta till sin fördel. Den så kallade ”parlamentariska oppositionen” (Liberaldemokratiska partiet och kommunistpartiet i Ryssland med dess ordförande Gennadij Ziuganov i spetsen) gick ut, precis som 1993, och uppmanade folk till att inte gå ut och göra någonting på grund av förväntade provokationer.
I stort var Nemtsov således konsekvent i sina kapitalistiska övertygelser och även hans död har bidragit till att stärka systemet. År 1993 uppmanade han systemet att resolut slå ner på motståndare och oliktänkande, något som kom att drabba oss kommunister först och främst. Som ett resultat, så fick han smaka på sina egna handlingar . Vi måste komma ihåg vad han gjorde 1993. ”Krossa dem, sade Boris Nemtsov, när det sovjetiska parlamentet bombarderades av Jeltsins stridsvagnar.
Korrespondent: Finns det något som vi kommer att ångra i samband med Nemtsovs död?
Viktor Tyulkin: För kommunister och proletära krafter, visar den här händelsen återigen att förändringar i statsapparaten eller till och med fysisk eliminering av vissa politiker inte är någon lösning på arbetarklassens problem. Allt det är fruktansvärt långt ifrån det vanliga folkets bekymmer. Det som är nödvändigt att ändra på är själva systemet. Vi behöver inte hysteriska utbrott. Vi behöver ett stadigt framåtsträvande proletariat som går i bräschen för klasskampen.
Centralkommitténs presstjänst i RKRP
Översatt av Manne Nilsson
RKRP – Rysslands Kommunistiska Arbetarparti
