Nu är även FN:s rapport om vad som hände under Israels anfall mot Gaza förra året klar. Slutsatserna är ungefär desamma som i Amnesty Internationals tidigare publicerade sammanfattning. Krigsbrott begicks på båda sidor, men de israeliska var genom sin utformning oerhört mycket mer omfattande och förödande. Israel har också som vanligt – till skillnad från den Palestinska myndigheten – vägrat att samarbeta med undersökarna.
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Minst 1 462 palestinska civila dödades (varav en tredjedel, eller 551, barn!) mot 6 israeliska (varav ett barn). Över 18 000 palestinska hus förstördes, antalet internflyktingar ökade till 500 000 (28% av befolkningen) och över 1 500 barn blev föräldralösa. Närmare hälften av Gaza förvandlades till krigszon, utan säkra områden. Samtidigt dödade den israeliska armén 27 personer i samband med omfattande raider och ingripanden mot olika protester på det ockuperade Västbanken. På den israeliska sidan var människor oroade för eventuella inkommande raketer, men kunde i övrigt leva sina liv ungefär som vanligt. Förödelsen var också begränsad.
Det står klart att palestinska militanta grupper bröt mot internationell lag genom att avfyra raketer slumpmässigt mot israeliska områden, och att Israels brott bestod i att målmedvetet och systematiskt ha attackerat civila byggnader i tätt befolkade områden, bomba skolor och sjukhus och mörda människor som försökt få skydd genom att vifta med vita flaggor. Speciellt påtalas ”Hannibaldirektivet”, som utfärdades efter att misstankar uppkommit om att en israelisk soldat blivit kidnappad, och där varje fordon eller person inom synhåll i ett slag blev ett legitimt mål – något som omedelbart eskalerade attackerna mot civila. Soldaten återfanns senare stupad.
Den israeliska regimen har helt avfärdat varje anklagelse om krigsbrott och förklarat rapporten, liksom FN-kommissionen som helhet, som partisk och icke trovärdig. Man har lagt ner alla utredningar – även om den händelse där fyra lekande barn på stranden i Gaza, mitt framför ögonen på internationella media, dödades av en israelisk raket – och förklarat att den israeliska armén upprätthåller ”högsta internationella standard”. USA-presidenten Obama, å sin sida, har lovat se till att FN-rapporten aldrig kommer att tas upp till behandling i Säkerhetsrådet. Och i Sverige har Israels ambassadör i media förklarat att andelen civila offer i konflikten var ”historiskt låg” – antagligen ett hot om att man kan mycket värre än så här.
Vad som är uppenbart är att den här rapporten inte är den sista som kommer att skrivas om våld och övergrepp om inte förhållandena i Israel/Palestinakonflikten på ett avgörande sätt ändras. Blockaden av Gaza måste upphöra, fri handel och rörelsefrihet införas. På Västbanken måste den israeliska ockupationen, och det ständigt ökande byggandet av olagliga bosättningar, upphöra och alla stängsel, murar och militärposteringar avlägsnas. EU och Sverige måste sluta upp med att bojkotta och frysa ut den demokratiskt valda palestinska ledningen, ompröva det förmånliga handelsavtalet med Israel, och sätta in verkliga påtryckningar mot Israel att avsluta ockupationen av arabiskt land, införa lika rättigheter för alla sina medborgare och medverka till en rättvis lösning av flyktingproblemet.
Närmast kommer den Palestinska myndigheten att hänföra frågan om den israeliska ockupationen, och övergreppen mot palestinierna, till den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC). Det är viktigt att man får fullt stöd och uppbackning i detta av regeringen och civilsamhället i vårt land.
Gunnar Olofsson
Palestinagruppen i Borås
