Framtiden är socialistisk!

”Tomorrow belongs to us”, sjöng anarkistiska punkbandet Discharge i en av sina underjordiska hits.

På den tiden, när man var ung punkare, så var politiken något som hängde med livsstilen. Nu när man blivit äldre, skaffat ”normal” frisyr och klädstil, så är politiken något helt annat. KPML(r) kan vifta med Stalin och göra politiken till en provokation, Sjöstedts parti kan förklara att marxismen är föråldrad, o s v, men när man gått genom livet på vikariat, visstidsanställningar och sett en del av lönen ätas upp av bemanningsföretag, så är socialismen något helt annat. Det sitter i hjärtat.

Jag vill anknyta till artikeln som författades av kamrat Mats Hedell i förra numret (nr 5/2015). Jag skriver under på allt han säger och bifogar att jag är säker på att socialismen skall segra i framtiden, eftersom det här systemet vi lever med blir allt värre för allt fler och om mänskligheten skall ha något hopp, så måste det hoppet vara rött.

Det är många som dömer ut socialismen. ”Det har prövats och inte fungerat”. Socialismen hann existera i runt 60 år i Sovjetunionen. Kapitalismen dök först upp i italienska stadsstater runt 12 -1300-talet, bröt igenom i England och Nederländerna i takt med reformationen och fick förnyad kraft med den industriella revolutionen. I Sverige har vi haft kapitalism sedan 1800-talet.

Med undantag för ett par socialistiska stater, så råder kapitalism över hela klotet och har haft hundratals år på sig att visa att det inte fungerar. Socialismen har inte haft en tillstymmelse till det.

Kapitalismen fungerar inte och inga av dess argument håller. Den krisar och när den krisar är den inte väktare av de demokratiska ideal som liberalerna tillskriver den, utan blir auktoritär, sår splittringens fröer inom arbetarklassen och vänder sig mot vår klassrörelse.

Det är sant att bolsjevikerna inte fick majoritet i valen till duman och det är lika sant att arbetarklassen först kom till makten genom väpnat uppror. Nej, det är inte den geschäfts-demokrati som borgarklassen förespråkar, där storföretag köper en kandidat, odlar frågor genom lobbyism och stödjer genom att äga media. Men vem säger att vi måste spela borgarklassens spel?

När allt kommer omkring var det ingen folkomröstning om vi skulle inför kapitalism i Sverige. Det var ingen som gick ut till fattigbönderna och sa till dem att de skulle förlora sin mark, vandra in till städerna och söka jobb på fabrik där. Det var ingen som informerade om miljöförstörelse, trafficking, slavhandel, massarbetslöshet, union-busting, osv. Liberalerna döljer det faktum att de står för ett vansinnigt ekonomiskt system genom att påstå att det viktiga inte är den ekonomiska basen, utan samhällets politiska överbyggnad. Inte ens den kan de göra till sin, för det var arbetarrörelsen som kämpade för lika rösträtt och rösträtt för båda könen.

Det gjordes många fel i Sovjetunionen, men det är i alla fall ett experiment i socialism och medan sekterister och opportunister av alla schatteringar kan komma med sina högtravande teorier, så besitter det parti som ger ut denna tidning, Sveriges Kommunistiska Parti (SKP), ett enormt försprång i det att det sammanfattar erfarenheterna från arbetarklassens första längre period av maktinnehåll genom sin tillhörighet till den internationella kommunistiska rörelsen.

Marx påpekade alltid att han aldrig visste exakt hur det socialistiska och kommande kommunistiska samhället skulle se ut. Socialismen kommer med största säkerhet se annorlunda ut i Sverige jämfört med Georgien. Det finns inte en formel som en ”blueprint” för alla samhällen. När Sovjetunionens Kommunistiska Parti byggde socialismen, så byggde den det inte efter teorier bara, utan efter arbetarrörelsens levande tradition, anpassat till verkligheten.

Marx var en teoretiker, även om han deltog i en del revolutionära uppsving. Man får se hans verk som en liberal ser Adam Smiths. Det finns en del grundläggande teorier, men det viktiga är utförandet och att teorier, i det att nya skapas, skall anpassas efter verkligheten, inte tvärt om.

Så nej, Marx beskrev aldrig Sovjetunionen, men var å andra sidan ingen siare. Vad som är viktigt är att arbetarrörelsens mest avancerade skikt och de progressiva folkens rörelser såg Sovjetunion som ett bålverk mot kapitalism och imperialism.

Så, med andra ord, socialismen har knappt fått chansen att utveckla sig. I det framtida klasslösa samhället finns det anledning och möjlighet att utvärdera socialismen, men det får först ske när den dominerar planeten och har haft lagom antal år på sin sida.

Bengt Lennartsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.