Hedells blandade tankar!

Efter förra valet, hösten 2014, kom så Sverigedemokraterna in för första gången i kommunfullmäktige i Örnsköldsviks kommun, med hela tre mandat. Vi som betraktade spektaklet från sidan var mäkta förvånade över denna plötsliga valframgång, men intalades oss att snart så blir det uteslutningar och deras saga är all.

Jag antar också att många Ö-viksbor röstat på just SD för att på något vis protestera mot den politik som förts av de styrande, alternativt att man ville se en ny politik.

Jag skrev redan i våras en insändare i lokalpressen där jag ifrågasatte detta partis existens i kommunfullmäktige, grundat på att de inte tillfört något nytt överhuvudtaget och heller inte skrivit en enda motion eller deltagit i en enda debatt i fullmäktige.

I våras blev deras lokale ordförande Ronny Edlund anklagad för att ha misshandlat en kvinnlig partikamrat på ett medlemsmöte. Detta blev omskrivet i lokalpressen, men den anklagade slog bara ifrån sig och skyllde det hela på kvinnan. Hans parti förklarade att de hyste fullt förtroende för honom och ignorerade kvinnans version.

Strax efter hoppade deras gruppledare i fullmäktige, Karl-Bertil Wallin, av partiet med hänvisning till att deras politik inte var vad de hade lovat. Jag dryftade då mig att skalda i lokalpressen följande lilla vers: ”Tre små SD-pojkar lekte politik, en tyckte att partiet var allt för mörkt blå. Sen var dom bara två!”

Att sedan den avhoppade nog aldrig varit Sverigedemokrat tror jag att jag kan gå i god för, jag känner honom som en empatisk kille, aktiv i handikapprörelsen och jag har till och med sett honom delta i en antirasistisk föreläsning. Vi kan väl hoppas att resten följer Karl-Bertils exempel och lämnar sina stolar tomma.

SD:s politik verkar vara en överraskning även för så kallat etablerade politiker. Detta sa kulturministern för ett tag sen: ”För några år sedan slog det mig en nyårsafton att jag talade mycket OM Sverigedemokraterna och OM flyktingar i mina samtal med vänner och på mitt jobb. Men jag kände ju inga flyktingar och jag kände inga Sverigedemokrater heller.

Då bestämde jag mig för att jag måste lära känna en flykting och en Sverigedemokrat.”!

Vår kulturminister Alice Bah Kuhnke tänker till ibland och försöker dra sitt strå till integrationsstacken. Ja fråga INTE mig, men nog känns kvalitén på ministerämnet LITE begränsat med den enfaldiga synen.

För att slutligen avsluta denna lilla essä om SD, så kan jag inte undanhålla denna information om just Åkesson och vårt ”kära” kungahus:

När riksdagen öppnade 2010 talade biskop Eva Brunne mot främlingsfientlighet och rasism i Storkyrkan. Folkdräktsklädde Jimmie Åkesson blev så arg att han gick ut. Nobelfesten har portat Sverigedemokraterna flera år i rad på grund av partiets odemokratiska värderingar.

Men kungahuset är inte knussligt. Kronprinsessan Viktoria, prins Daniel och Jimmie Åkesson lunchar tillsammans. Det lär stå i hovets officiella kalender. Något måste de hitta på när det blir småtråkigt om dagarna. Och den blivande statschefen lägger sig gudbevars inte i politik. För Jimmie Åkesson innebär det en välkommen bekräftelse. Äntligen får han komma in i stugvärmen och känna sig som en del av överklassen.

I Indien har man fattat ett beslut att tillsätta en Yogaminister. Den idén tycker jag att regeringen kan spinna vidare på, speciellt inom ”försvarspolitiken”. Sannolikheten att uppnå nirvana i det inre av själen bör vara större än att finna ryska ubåtar i vår skärgård. Vi myntar därför ett nytt valspråk, ”hellre yoga än jaga (ubåtar).

Enligt Bill Gates, superrik Microsoft-grundare så lär ”ökad ojämlikhet INTE vara hälsosamt för demokratier. Men det sista han vill ha är full jämlikhet som i Nordkorea”. Jag blinkade till inför detta citat och funderade om inte Bill Gates kan ha förstått något som världens ledare och andra inte VILL fatta. Fast det är klart, han vill definitivt inte avskaffa vare sig själv, sina privilegier eller sin överklass.

Vi kan notera att Ölproducenten Carlsberg har gett sig in i skönhetsbranschen och lanserat ”Beer Beaty”, en hel serie schampo, balsam och hudvård där huvudingrediensen är FRYSTORKAT ÖL. Carlsberg försäkrar på heder och samvete, vad det nu kan vara värt, att produkterna doftar gott och att det frystorkade ölet har en välgörande inverkan på hud och hår. Fast å andra sidan garanteras ingen väldoft eller skönhet för de som att fortsätter dricka ölet.

”Bara en hopplös förlorare iklädd en damstrumpa över huvudet skulle komma på tanken att råna en bank utifrån. Ett proffs däremot bär designerkostym och titeln bank-VD på sitt visitkort.

Stig Dagerman tillhör mina favoriter. Han skrev sina dagsedlar med en giftighet som sällan skådats. Men tyvärr tog han sitt liv efter att ha skrivit sin sista dagsedel ”Varning för hunden”. Den tillkom efter att en fattigvårdsordförande i Värmland vid namn Åleby uttalat följande: ”Nog är det ynkligt att folk som har understöd skall få ha hund.”

Eftersom jag själv är hundägare kan jag inte låta bli att låta Dagermans allra sista dagsedel, som han skrev innan han gick ut i garaget och startade sin bil och dog av bilens avgaser, bli denna artikels slutord:

Lagen har sina blottor,

hund får de fattiga ha.

De kunde väl skaffa sig råttor,

som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor

med dyrbara hundkreatur.

De kunde väl leka med flugor,

som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar,

det måste bli slut på ity,

att annars köper dom valar,

fruktar Herr Åleby!.

Något måste beslutas:

Hundarna skjuts! Inte sant?

Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,

så spar kommunen en slant.

Stig Dagerman 5 nov 1954

Mats Hedell

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.