Möten med gamla kamrater kan vara både givande och sugande, speciellt när man träffar gamla ”goda kamrater” som valt kapitalets väg i livet. Jag moraliserar inte, tvärtom så uppmuntrar jag självständigt tänkande och förundras snarare över deras val i livet än beundrar detsamma, om ni förstår. Men följande lilla historia har satt djupa spår i mitt medvetande och jag har fortfarande inte en susning om hur det gått för min gamle dryckesbroder från tonårstiden.
Hursomhelst så mötte jag en gammal kompis på stan en dag när jag var ute och handlade.
– Tjenare på dig din gamle kommunist, sa han och log sitt vänaste leende.
Eftersom jag inte träffat honom på flera år och eftersom jag vet att han har haft grava missbruksproblem med både knark och spritmissbruk, så var jag tvungen att stanna till och fråga hur saker och ting förflutit de senaste åren.
– Jesus har helat mig, svarade han, jag är fri från alla droger och lever ett rikt liv numer.
Jag blev stum av förundran men fick i alla fall fram ett grattis till ett nytt liv.
– Men du som alltid hade svaren och analyserna klara på varför saker och ting var som dom var, kan du förklara för mig varför du håller fast vid dina kommunistiska ideal fortfarande. Nu när kommunismen är död, varför håller du fortfarande på med sådana dumheter, frågade han?
Jag blev troligen ganska chockad över denna stora förvandling från en drogberoende kriminell till en Jesu lärjunge och det enda jag fick fram till mitt försvar var att även Jesus påstås vara död medan vissa påstår att han lever. Eftersom jag alltid ansett att kommunismen är självklar så började jag senare på kvällen fundera på varför jag egentligen är och förblir kommunist. Varför väljer vi att försvara våra ideal, det skulle vara lättare att välja minsta motståndets väg och lägga oss platta för ”marknaden”. Detta får ses som mitt försvarstal:
Vi kommunister har som mål ett samhälle där alla människors behov tillfredställs. Vi hatar det samhälle som håller igång produktionen och konsumtionen för att enskilda kapitalister ska få tjäna pengar.
Vi har som mål ett samhälle där alla människor har samma möjligheter i livet. Vi hatar det samhälle där de nya direktörerna och politikerna hämtas från borgarklassen medan arbetarklassen förväntas vara nöjda med monotona och hälsovådliga yrken.
Vi har som mål ett samhälle där alla människor fritt kan välja yrke och skola om sig från svarvare till tjänsteman, från lärare till byggjobbare, från barnskötare till läkare. Vi hatar det samhälle som dömer många till ett livslångt slit i samma yrke bara för att omskolning och utbildning måste bekostas av den enskilde.
Vi har som mål ett samhälle där kvinnan har samma möjligheter som mannen i arbetsliv och politik, där jämlikhet råder i familjen, där kvinnor utan rädsla kan vistas ute på kvällar och nätter. Vi hatar det samhälle där kvinnoförtryck sätts i system i arbetsliv och politik, där kvinnor och män förnedras med porr och prostitution.
Vi har som mål ett samhälle utan gränser, där olika folkslag och nationer fritt och jämlikt kan leva tillsammans. Vi hatar det samhälle där barriärer reses mellan nationer, där folkslagen hetsas mot varandra och hela folk får utstå förföljelse.
Vi har som mål ett samhälle där människan är en medveten del av naturen och där tekniken tjänar både människan och naturen. Vi hatar det samhälle som satt rovdrift på naturen i system och där tekniken används till att begå våld mot människor och natur.
Vi har som mål ett samhälle där kulturen i all sin mångfald och rikedom är tillgänglig för alla människor att både framställa och konsumera. Vi hatar det samhälle där överklassen konsumerar subventionerad kultur medan arbetarklassen förutsätts leva på svältkost av dyr skräpkultur.
Vi har som mål ett samhälle utan vapen, utan kanoner, bomber och stridsvagnar, ett samhälle där kriget bara är något i historieböckerna. Vi hatar det samhälle som gjort kriget till en nödvändighet, som gör unga män till massmördare och låter kvinnor och barn brinna i napalm.
Vi har som mål ett samhälle där alla människor i samma mån kan styra både sitt liv och samhället, där alla människor i samma mån kan njuta frukterna av eget och gemensamt arbete. Vi hatar klassamhället där borgarklassen med sina kapitalister och politiker styr och ställer medan arbetarklassen och vanligt folk styrs och sätts på plats. Vi hatar klassamhället där kapitalisterna kan ha årsinkomster som är större än en arbetares livslön, allt medan arbetare och annat vanligt folk får vända på slantarna.
Vi hatar klassamhället och vi bär på en dröm om ett annat samhälle – det klasslösa kommunistiska samhället.
Vi vet att detta mål om ett bättre samhälle inte är lätt att förverkliga. Men vi anser samtidigt att det på sikt är möjligt och nödvändigt. Detta kan ske genom att störta kapitalismen och borgarväldet och ersätta det med ett socialistiskt samhälle som öppnar vägen till det klasslösa kommunistiska samhället.
Under socialismen ska alla basnyttigheter – föda, kläder, bostad – succesivt göras allt billigare och slutligen gratis för alla människor. Och succesivt ska människornas självstyre göras till en verklighet på arbetsplatser, i bostadsområden, i kommunerna över hela landet. Efterhand som detta genomförs blir människorna jämlikar och klasserna slutar existera. Därmed kommer också staten, som ett förtryck över människor att dö bort.
Så kommer nödvändigheten att arbeta för kapitalisterna tills hälsan slits ned, att ersättas av friheten att arbeta för sig själv och medmänniskorna. Så kommer nödvändigheten av borgarsamhällets skendemokrati att ersättas av friheten till människornas självstyre.
Möjligheten kommer, som Marx och Engels sa, att ta språnget från nödvändighetens rike till frihetens. Det är därför vi är kommunister och det är därför som det kommunistiska partiet fortfarande existerar.
Mats Hedell
Som Dan Gahnström tex. MP?