Jag är tillbaka! Jag har kommit för att börja igen, kommit för att jag vill fortsätta från den punkt som jag har stått fast vid i flera år. När allt kommer omkring, kan alla gå vilse när man ser olika vägar och olika föreställningar. Alla har inte förmågan att envist försvara sina åsikter och jag tror det är bra när hen misstas för en stund eller rentav för en längre tidsperiod. I själva verket kan alla komma tillbaka på rätt väg, men endast först när man inser att man har gått en helt annan väg.
Samma år som jag föddes blev min far medlem i Sovjetunionens Kommunistiska Parti och han trodde alltid att jag var hans lycka. Men denna lycka varade inte länge och den fick ett abrupt slut i samband med Sovjetunionens fall 1991. Efter upplösningen av denna federala rådsrepublik 1991, levde han inte länge till. Han dog 1994.
Vad var då Sovjetunionen? Många frågar om den forna federala rådsrepubliken och argumenterar för ett land där människor inte visste något om mänskliga rättigheter och att de tvingades till att tjäna partiet och det sovjetiska systemet. När jag hör sådana här dumheter, känns det på ett sätt roligt samtidigt som jag tycker synd om personerna som artikulerar dessa fraser.
Sovjetunionen som Förenta staterna kallade ”ondskans imperium” var i själva verket inte ont och människor levde tvärtom under fredliga förhållanden och hoppades på morgondagen. Ja, verkligen alla kämpade för kommunismens slutgiltiga seger. Det är därför som det politiska systemet i Sovjetunionen var ett enpartisystem.
Nu idag många år efter Sovjetunionens fall vet vi varför det inte tilläts existensen och förekomsten av olika politiska partier. Om vi talar om parlamentsval och de verkställande myndigheterna, är det inte svårt att se en enorm skillnad mellan valen i de socialistiska respektive de kapitalistiska länderna. Många påstår att flerpartisystemet är ett nödvändigt attribut för att uppnå verklig demokrati och verklig frihet. Såvida vi betraktar det utifrån valen i det kapitalistiska systemet, är det ett faktum att frånvaron av lika villkor i det borgerliga samhället omöjliggör ett verkligt val av arbetarna mellan de politiska partier som finns representerade i det borgerliga samhället.
Är det borgerliga samhället bättre eller sämre? Faktum är att borgarklassen i en hel stat består av en minoritet, och i deras händer ligger alla rikedomarna i landet, inklusive landets naturresurser. Kommunisterna leddes av det socialistiska systemet – arbetarpartiet och bönderna, och dessa utgjorde en överväldigande majoritet varifrån makten utgick!
I Sovjetunionen tillhörde all rikedom den federala rådsrepubliken och makten tillhörde folket. Därför bildades det i Sovjetunionen en föreställning om folket!
När någon säger något negativt om Sovjetunionen hänvisar de oftast till enpartisystemet och bristen på yttrandefrihet i Sovjetunionen. I dessa påståenden finns förvisso en del sanning. Sovjetisk lagstiftning reglerade och dikterade tydligt vad som var tillåtet och vad som var otillåtet! Pressen var fri och politisk obunden och yttrandefrihet rådde, men endast till förmån för byggandet av kommunismen. Således förbjöds principiellt att sprida idéer om det kapitalistiska systemet i de federala rådsrepublikerna. Detta var dock inte nödvändigt eftersom det vid den här tidpunkten inte fanns några kapitalister.
Jag minns från mina tonår i Sovjetunionen att det inte fanns någon medvetenhet om nationalismen, folk visste inget om arbetslöshet. I det landet skämdes vi för att fråga någon vilken nationallitet han eller hon hade. Det hände några gånger att jag fick svar som ”min nationalitet är sovjetisk. Räcker det för dig?” Vid denna tid var jag ungkarl och undvek oftast att fråga om människors nationalitet.
Visst, bland pojkar var det möjligt att observera och urskilja denna uppdelning, mellan sina kamrater, men det var barnens ofog.
I Sovjetunionen var hälsovården helt kostnadsfri likaså idrotten och utbildningen. Läkarna gick från ett hus till ett annat i jakt på patienten. Behandlingen av patienten var inte en affär eller ett jobb, det var läkarens skyldighet. Ett av de dyraste sysslorna i till exempel Sverige är att uppsöka tandläkare medan tandläkartjänsterna i Sovjetunionen var helt kostnadsfria. Det enda som man var tvungen att betala för var tandproteser, men det rörde sig om småpengar.
I det socialistiska Sovjetunionen var det allmänna transportnätet fullt utvecklat och utbyggt och bestod av bussar, tunnelbanor, spårvagnar och trådbussar. Biljetter till kollektivtrafiken var desamma oavsett hur långt man åkte och vilken typ av transport man valde för att ta sig till någon plats. En biljett till bussen, tunnelbanan, spårvagnen eller trådbussen kostade bara 5 kopek vilket idag motsvarar 0,05 rubel och en sovjetisk arbetares minimilön låg på mellan 150 – 200 rubel.
Jag minns när man köpte biljetter. I busskabinen fanns flera kassaapparater fixerade, och en passagerarplats kostade 5 kopek och sedan drog man ut en biljett. Kan ni föreställa er detta som passagerare att själv bli kontrollerad av andra? Sådana ordningar påträffar man inte i något annat land.
Vad orsakade Sovjetunionens fall? Som bekant varade det sovjetiska systemet i 73 år och den federala rådsrepubliken Sovjetunionen föll 1991. Vissa så kallade ”experter” säger att den sovjetiska planekonomin inte fungerade. I princip utvecklades Sovjetunionen med hjälp av femårsplanerna som man tog beslut om vart femte år. Sådana planer utarbetades av kommunistpartiet vart femte år. Sammanlagt utarbetade kommunistpartiet 28 femårsplaner under den federala rådsrepublikens existens och varje enskild femårsplan hade sin egen utveckling och effektivitet. Efter den första femårsplanen med planekonomi blev det eftersatta jordbruket en industri och detta skedde under fem års tid! Den federala rådsrepubliken Sovjetunionen föll likväl.
Orsaken till Sovjetunionens fall var inte planekonomin. En viktig bidragande orsak till fallet var korruptionen som dök upp i mitten av 1970-talet. I fallet med eftersläpningen av planerna hade en del börjat ”komma ikapp” samma planer för det sätt som kommer till korruptionen. Som ett resultat bildades en straffrihet för korruptionen, några sovjetiska kommunister började omvända sig till kapitalister.
Alla medborgare i denna enorma federala rådsrepublik minns tiden för Sovjetunions fall och vid denna tidpunkt var alla makthavare kommunister. I själva verket är inte detta påstående sant. Snarare var de bara medlemmar av kommunistpartiet. Det huvudsakliga misstaget av den sovjetiska styrelsen var öppenheten för medlemmarna i kommunistpartiet. Människor blev medlemmar för att få bättre jobb, eller för att bli tjänstemän.
Att bli en sann kommunist – det är inte så enkelt och dessutom tolererade kommunisterna inte upplösningen av den federala rådsrepubliken. Kort sagt Sovjetunionen föll från insidan tack vare ekonomiskt sabotage. Här fanns det största problemet.
Det finns inte tid för att sörja forna federala rådsrepubliker som inte längre existerar! Själva livet är skapat för kamp och för att alla ska kunna leva ett bättre liv. Allt vi behöver lära oss av är misstagen i det förgångna och sedan fortsätta kampen. Bara blicka framåt utan att glömma vår historia.
Jag återvänder till kommunistpartiet. Jag återvänder för att fortsätta min väg därifrån, från den punkt där jag stod.
Tulkin Karaev
