Lycklig vecka – svarta hjärtan eller sjukvården för syns skull

Hur skriver man en krönika utan att verka alldeles för personlig?  Ty verkligheten tvingar oss att vara personliga. Jag tittar på min kompis Joar, han tittar på mig. Inga ord, vi sitter i tysthet. Tv-n är på och vi glor på en lycklig och upprymd farsa, Carl-Philip, som meddelar sin sons födelse framför kameror, framför sin nation, det lyckliga svenska folket.

Alla ska vara lyckliga idag. Ty en prins har födds. Kanoner ska salutera det senaste tillskottet till kungafamiljen, imorgon får det svenska folket höra det nya heliga namnet. Skål Carl-Philip, vi tar ett glas i din lyckas namn, i den nya prinsens namn.. men vi kan inte glädjas med dig.

Joar stänger av Tv-n. Vi definitivt älskar Carl-Philip, grabben är helt OK. Men vi kan inte glädjas idag, inte denna vecka, inte någonsin. Ty ett sår blir kvar inombords livet ut. Våra hjärtan är svarta, våra händer darrar tills vi lyfter våra glas men vi firar inte, vi skålar inte, vi spiller några droppar på golvet, vi dricker i tysthet, vi sörjer. Våra själar vandrar. Vinet har ingen smak, det vinet som skulle! som skulle.. Det smakar bittert i munnen, till och med solen är bitter, en ljus dag blir till natt. Våra tankar kretsar runt Göran, vår vän och blivande farfar som vi skulle vara med idag, och fira, fira hans lilla prins på tre och ett halvt kilo, fira hans dotter och unge svärsonen, den lyckligt nyanställda bankmannen. Idag skulle vi vara lyckliga tillsammans med Carl-Philip, med kungen, med våra familjer och vänner. Utan kanoner, bara skratt.

Tyvärr blev det inte så. Idag tänker vi på en halvmeterkista och en prins som kommer inte att uppleva att se våra glada, röda och fula nunor.

Göran är välbärgad företagare sedan urminnes tid, en lycklig familjefar och blivande farfar. Lycklig lottad, säger alla. Hans dotter skulle tävla med prinsessan om födelsepunkten, vem vinner tänkte vi alla på. Och Görans dotter skulle vinna, med ett par timmar eller en dags marginal. Stort!! Vi hejade på henne. Strax innan helgen var hon redan öppen 10 cm och fördes till MAS. Malmö Allmänna. Dom där ”personerna” tittade på henne, på bebisen, allt var fullt, ok ,och skickade hem henne för ett par timmar!  I god tro ska man säga. Hennes smärtor negligerades totalt. Men smärtor tvingade henne tillbacka till MAS. Hon skulle ändå föda med kejsarsnitt. Vad är det som hänt under ett par timmar?

Kejsarsnitt gjordes i all hast men, men tyvärr. Görans lilla prins var död under ett par timmar.

Att en hel mindre stad dör årligen i Sverige på grund av försumlighet inom sjukvården skulle inte vara till någon stor tröst. Tankar på pengar har redan vunnit över allt som kallades mänskligt. Det som kallades hjärta har förtvinat hos många.

Men hur ska vi kunna förklara en förlust, hur vi ska kunna förklara till en moder som stänger in sig i mörker, efter nio månader av förväntan och glädje.

Min egen dotter skal föda om ett par månader! Hur jag ska förhålla mig under tiden? Levande död, så känner jag mig nu. Jag har tappat förtroendet för det ädlaste yrket som FANNS på Jorden. Lex Maria, Lex Sara och resten av bullskit tror jag inte på. Inte heller på rättsystemet. Mord är mord för mig. Den dagen då Hippokrates löfte avskaffades i Sverige, kände jag på mig att Djävulen tog över, fast jag är inte religiös.   År 2016, när mänskligheten behärskar rymden, men på vägen tappat bort sig själv. Tragedi.

Nej Carl-Philip, denna vecka ska vi inte lyfta glaset med dig, denna vecka ska vi spilla vinet på golvet. Med darrande händer och ett svart moln i våra hjärtan.

Text och bild
Janne Matt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.